Recension: Mr. & Mrs. Smith (säsong 1) – en riktigt bra besvikelse?

John Smith (Donald Glover) och Jane Smith (Maya Erskine) klipper alla band till sina tidigare liv när de accepterar jobben som spioner åt en mystisk organisation. Deras nya liv innebär inte enbart ett arbete som kan kosta dem livet, utan också att de måste agera äkta makar – trots att de aldrig tidigare träffats.

Serien, som är skapad av Donald Glover och Francesca Sloane, är inspirerad av filmen från 2005 med Brad Pitt och Angelina Jolie i huvudrollerna.

Inte för dig som vill återuppleva filmen

Donald Glovers och Francesca Sloanes serie har ett stort problem – och det är just att den har vuxit fram ur filmen med samma namn. Varför det är problem? För att de är två väldigt skilda väsen bortom det grundläggande konceptet, och många kommer att söka sig till serien för att få se filmen i nytt format.

Alla som bänkar sig framför serien av den anledningen kommer att bli besvikna.

Den oundvikliga jämförelsen med filmen spelar även mig ett spratt, trots att jag inte har Brangelina-versionen varken färskt i minnet eller nära hjärtat. Tonen i denna nya skapelse är en helt annan och det tar lite tid innan man lyckas sätta fingret på den.

Serien är långsammare, mer dramafokuserad, inte alls så Hollywood-putsad och betydligt mer subtil i sin humor. Allt är till det bättre i mitt tycke, men den insikten kommer jag till först efter att jag skakat av mig alla typer av förväntningar och slutat jämföra med filmen. Det tar tyvärr sin lilla tid att nå den punkten.

Tittare som klickar igång Glovers nya serie med förhoppningen att se glammig Hollywoodaction som bjuder på enkla skratt kommer känna sig rejält lurade.

Men försök att släppa den känslan, för det här är faktiskt bättre.

Smart, djup och uppfriskande spionserie

"Mr. & Mrs. Smith" på Prime Video känns som en jordnära och relativt realistisk spionserie, vilket gör den uppfriskande inom genren. Våra två protagonister är långt ifrån några James Bond-imitationer som kommer att besegra ett dussintal motståndare med en hand utan att ens behöva rätta till frisyren därefter.

Tvärtom är de två individer som försöker lära sig ett jobb de gett sig in i med livet som insats. Till synes som någon form av sista utväg. De är inte inkompetenta men de är bristfälliga, vilket adderar nerv när det väl blir utrymme för spionage. Faktum är att karaktärsutvecklingen och relationen mellan John och Jane är det som, åtminstone inledningsvis, tar mest plats i Mr. & Mrs. Smith.

Stora delar av de första avsnitten är betydligt mer av ett relationsdrama än en actionkomedi, men det adderar ett djup till serien. Tack vare det så tydliga karaktärsfokuset kan serien smart väva in ett ensamhetstema och låta humorn komma från samspelet mellan individerna snarare än krystade skämt.

Det för en actionserie stilla tempot gör också att när det faktiskt hettar till så känns det på riktigt. Då behövs det inte några nitiskt koreograferade actionsekvenser och effektsökeri i andra former.

Kemin mellan Maya Erskine och Donald Glover är dessutom perfekt – för att det finns luckor i den. Det slår inga omedelbara gnistor mellan deras karaktärer, utan relationen utvecklas samtidigt som den tillåts skava. Dessa detaljer gör att allting känns väldigt äkta. Och det är ett bevis på hur smart serien är. Inte lösa-kluriga-gåtor-smart som vanligtvis är fallet i genren, utan emotionellt smart.

Hade Prime Videos "Mr. & Mrs. Smith"-serie varit fri från jämförelsens börda hade betyget med all sannolik landat på en fyra. Nu blir distraktionerna istället lite för stora för att man ska kunna svepas med ordentligt från första stund. Men sevärd är serien utan tvekan.

"Mr. & Mrs. Smith" har premiär på Prime Video den 2 februari.