Underskattade soundtracks - filmmusik som spelas varm hemma
Jag vill slå ett slag för några bortglömda dängor!
Musiken är extremt viktig bricka i vårt allas favoritmedium film. I dag vill jag därför rikta lite kärlek till fem underskattade och kanske lite bortglömda soundtracks!
Film är ett audiovisuellt medium där bild och ljud lever i en, förhoppningsvis, gynnsam symbios. I dag vill jag fokusera på musiken, tonerna som förstärker bildernas berättande, och som hypnotiserar publiken till att följa filmkreatörernas minsta vink. Musiken drar ibland ett större emotionellt lass än bilderna och därför bör tonernas förtrollande kraft bör aldrig underskattas. Håller du inte med så kan du väl fråga gemene man hur titelspåren till t.ex. Star Wars, James Bond eller Mission: Impossible låter - jag garanterar att du får rätt svar.
I dag vill jag dock styra bort skutan från "top of mind"-klassikerna. I dag vill jag rikta bort spotlighten från de givna giganterna som John Williams, Hans Zimmer och Jerry Goldsmith och istället föra fram lite mindre kreatörer och deras verk. Det är dags för mig att lista några riktigt underskattade soundtracks som får mitt hjärta att slå dubbelvolter. Märk väl att filmerna inte behöver vara några mästerverk, det här är stråkarna och syntharnas stund.
Resident Evil (2002)
Kompositörer: Marco Beltrami och Marilyn Manson
Resident Evil gör en kreativt risky dubbelvolt och det ger utdelning. Att para ihop den klassiska filmkompositören Marco Beltrami med chock-rockaren Marilyn Manson låter på förhand som att någon hällt idiot-mjölk i morgonkaffet, men faktum är att musiken är fantastisk. Actionscenerna bestyckas med ett industriellt driv som får adrenalinet att pumpa och huvuden att guppa. Jag vet, att tokhylla Manson i dag känns smutsigt och direkt ohederligt, men rätt ska vara rätt. Här gör såväl Manson som Beltrami ett strålande jobb. Eller vad säger du:
RoboCop (1987)
Kompositör: Basil Poledouris
Trots att RoboCop är en av mina absoluta favoritfilmer var jag faktiskt tvungen att googla namnet på kompositören, vilket är en mildare form av vansinne när soundtracket är ren och skär magi. Jag skulle vilja gå så långt som att påstå att RoboCop-temat är ett av de bästa genom alla tider. Faktum är att Poledouris toner marinerar bildrutorna med melankolisk värme, metallisk kyla och en enorm mänsklighet som filmen inte hade klarat sig utan. RoboCop har ett alldeles ypperligt soundtrack!
The Mask (1994)
Kompositör: Randy Eldelman
The Mask är en barndomsfavorit av rang som lyckades kombinera allt jag älskade i en smaskig filmupplevelse som barn. Flamsig humor, action med lite edge och med ett egendomligt, märkligt lager mörker innanför Looney Toons-dumheterna. En märklig mix där musiken var en vital grundbult. Soundtracket är episkt och mustigt mörkt - men samtidigt kvickt, komiskt och mystiskt. Jag älskar The Masks alldeles underbara musik!
Rocky IV (1985)
Kompositör: Vince DiCola
Rocky IV är många saker men o-cool är den då inte. Fyran var första rullen i serien att lämna originalkompositören, Bill Conti, utanför ringen och istället ge plats åt Vince DiCola. Fyran var en ny best. Borta var vår älskade mummel-slugger och istället bjuds vi på en ytterst polerad adrenalinfest som hänger sig fullständigt åt 80-talets samtliga stilgrepp. DiColas elektroniska soundtrack passar ypperligt och är en given följeslagare på gympass av alla sorter.
Annihilation (2018)
Kompositör: Geoff Barrow & Ben Salisbury
Här kan vi snacka märkligt. Vem har egentligen bestämt att ett stycke musik behöver följa den klassiska mallen? Ingen! Musik behöver enbart framkalla känsloreaktioner, och det visar duon Barrow och Salisbury i den mycket märkliga sci-fi filmen Annihilation. Soundtracket är experimentellt och består av lika mycket oformliga läten som konventionell musik. I synnerhet filmens sista stycke fick mig att vrida halva kroppen ur led av genuint obehag och vem vill inte det någon gång ibland?
Detta var mina fem mest underskattade soundtracks. Håller du med mig eller vilka saknar du på listan?