The Outpost. Foto: Screen Media Films

The Outpost (2020)

  • 2 tim 3 min
  • Drama, Krig
Sebastian Ahokas
14 juli 2020 kl. 20:07
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ofiltrerad och intensiv krigsfilm med intressant inblick.

Föreställ dig att du bor i en dal omringad av talibaner som varje dag, ofta helt oannonserat, skjuter på dig. Det var vardagen för alla som bodde i den amerikanska basen Hindu Kush i Afganhistan. Nu har deras historia och öde blivit film.

  • Regi:
    Rod Lurie
  • Manus:
    Eric Johnson
  • I rollerna:
    Scott Eastwood, Milo Gibson, Orlando Bloom, James Jagger m.fl
Stillbild ur "The Outpost".
Scott Eastwood i "The Outpost". Foto: Millennium Media.

Under flera år hade den amerikanska armén en bas i Kamdesh vid den afghanistanska gränsen. Något som gjorde basen så speciell var att den sågs som en mardröm att bo i, belägen mitt i en dal, omringad av höga berg där områdets talibaner hängde. Soldaterna som bodde och verkade i basen attackerades dagligen av talibanerna och deras maskingevär. Detta samtidigt som lokalbefolkningen krävde beskydd, då även de var under attack.

Soldaterna i basen kunde ofta hantera talibanernas småskaliga attacker. Men det fanns en oro där. En oro att talibanerna en dag skulle komma med en stor och intensiv attack för att storma dem. Den tredje oktober kom attacken. En attack som senare skulle komma att kallas för Battle of Kamdesh, en av de blodigaste i USA:s krig i Afghanistan. 

Intensivt och verklighetstroget.

Att "The Outpost" är baserad på en bok som en skriven av en krigsreporter som varit på plats i Afghanistan genomsyrar egentligen hela filmen. När krigsfilmer vanligtvis endast fokuserar vid eldstriderna och nästan glorifierar krig tar The Outpost en annan väg, mycket på grund av Jake Tappers bok The Outpost: An Untold Story of American Valor, som filmen baseras på.

Här får vi följa vardagen i soldaternas liv. Fina som mörka stunder – som ofta plötsligt avbryts av talibanernas maskingevär. Vi får också ta del av alla deras känslor, efterspelet av allvarliga händelser och deras relationer. Det känns verkligen som att man är en av soldaterna i det sandiga sovrummet. Speciellt när man får ta del av de grabbiga gliringar som flyger kors och tvärs.

Det är dock här som filmen tappar lite. Visa scener som skildrar vardagen känns rätt onödiga att ha med. Även om det till viss del bidrar till känslan av att vara på plats, så bromsar det berättarflödet. Vissa av filmens lite mer vardagliga scener är dessutom märkbart korta, som om klipparen nästan glömt bort dem. "Skulle detta verkligen vara med i filmen?" kommer jag på mig själv med att tänka flera gånger. 

Men efter att vi har fått ta del av soldaternas vardag och börjat lära känna alla i basen trappas intensiteten upp. Snabbt. När talibanerna väl attackerar förvandlas The Outpost plötsligt till en smutsig och blodig krigsfilm med långa och intensiva sekvenser där inget lämnas utanför bild. Med vad som känns som en handhållen kamera kastas vi in i en strid, mitt bland sandmoln, vinande kulor, blod och död. Vad som börjar som en relativt lugn film slutar i en av de mest intensiva krigsfilmerna på länge. Dessutom flera fina insatser av bland annat Orlando Bloom och Scott Eastwood.

"The Outpost" växer. Den kan till en början kännas lite gäspig, men när berättelsen väl kommer igång blir det hela en rejäl åktur. Det bjuds samtidigt på intressanta detaljer, en verklighetstrogen och unik inblick i soldaternas vardag och frenetiska krigsscener. 

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL