Monster (2018)
Gripande om att fastna i rättssystemet.
Monster hade egentligen premiär redan 2018 men har inte setts av särskilt många innan Netflix nu tagit upp filmen. Trots att den har några år på nacken är den ändå mer relevant och aktuellt än någonsin.
Steve Harmon är en 17-årig grabb i Harlem som älskar att filma och fotografera. I skolans filmklubb jobbar han på flitigt med egna filmprojekt och gör allt han kan för att få bra betyg och ta sig vidare från den brottsdrabbade området. Hans drömmar om att bli filmskapare ser dock ut att raseras när han en dag grips av polis och dras in i en långdragen rättegång.
När en butiksägare i området mördas vid ett rån pekas Steve ut som en av de inblandade i rånet. Han själv påstår dock att han inte hade något med rånet eller mordet att göra. Trots det tvingas Steve spendera tid bakom lås och galler i väntan på rättegång. När det väl är dags för rättegång börjar Steve inse att han kanske inte kommer att få en friande dom, trots att han inte var med i rånet.
Berörande men utan djup.
Filmens handling känns som något vi sett både en och två gånger förut. En ung svart kille blir indragen i ett orättvist rättssystem för ett brott som han påstår att han inte begått. Trots att filmen har ett par år på nacken så är det ett ämne och problem som fortfarande är aktuellt och viktigt. Därför är det extra märkligt att det tagit tre år innan en streamingtjänst plockat upp filmen, för det är verkligen en film som berör och förtjänar att bli sedd.
Monster är baserad på en bok med samma namn och är musikproducenten Anthony Mandlers långfilmsdebut som regissör. Det är en film som på ett gripande och vackert sätt visar en ung killes kamp, både i vardagen och brottsmål. Tidshoppen mellan innan och efter rånet är effektivt och har genomgående snygga bilder. Huvudkaraktären Steves dagboksliknande berättande gör att vi får ta del av hans inre kamp under hela filmen och får lära känna honom på djupet.
Dock är det nästan bara berättarrösten som bidrar till något som helst djup. Både Steve och många av filmens övriga karaktärer känns förvånansvärt platta. Den enda som har visst djup och utveckling i filmen är James King som spelas av rapparen ASAP Rocky, ni vet han som spenderade tid i en rättegångssal i Stockholm. Likaså är manuset relativt tomt och enkelt för att vara en film där just dialogen är i fokus mestadels. Lyckligtvis räddas platta karaktärer och ett ibland oengagerande manus av flera riktigt starka skådespelarinsatser som gör att man ändå blir berörd av handlingen och filmen.
Monster har alla förutsättningar för att vara en riktigt bra film, nästan tillräckligt bra för en Oscarsnominering. Tyvärr kastar regissören Mandler bort chanserna till nominering längs vägen och filmen blir mest ett ihåligt skal. Trots att den inte lyckas ta sig hela vägen i mål lyckas den ändå beröra och ta upp aktuella problem. Flera starka skådespelarinsatser gör att filmen till slut får en stark trea.