Hillbilly Elegy (2020)
Dyster och känslosam familjeskildring.
När JD Vances självbiografi kom 2016 blev den mycket omtalad. Nu när Ron Howard filmatiserat boken finns det mesta av svärtan med och får hjälp av högklassiga skådespelare.
Både boken och filmen Hillbilly Elegy handlar om JD Vance och hans liv. Det hela börjar med hans uppväxt i Kentucky och Ohio där han bor med sin psykiskt instabila mamma, beskyddande syster och godhjärtade mormor. Redan från ung ålder kretsar det mesta kring hans mamma och hennes beroende, som visar sig i alla möjliga former. Ofta våldsamma.
Tack vare sin mormor, eller "Mamaw" som hon också kallas får JD hjälp att komma till rätta i livet. Hon ger honom möjligheterna och riktningen för att komma bort från staden och hans mamma för att ta sig längre än vad hans andra familjemedlemmar lyckats med. Även om han till slut lyckas ta sig hela vägen till Yale så kan han aldrig riktigt komma ifrån sin uppväxt, rötter och familj. Hur mycket han än försöker.
Glenn Close och Amy Adams briljerar.
Att det skulle vara en dyster och mörk historia var något som jag på förhand var beredd på, då jag hört en del om Vances bok. Men att den skulle vara så här dyster trodde jag inte. Här är inga detaljer eller händelser för mörka eller starka. Det är en film med flera rent av jobbiga scener där vi får ta del av brutalt våld i nära relationer, drogberoende och annat mörker. Inget från JD:s uppväxt har setts som för avskräckande i skapandet av filmen. Stundtals är det en väldigt gripande och känslosam film som regissör Ron Howard bjuder oss på.
Dessutom får han hjälp av flera duktiga skådespelare, som gör en redan gripande berättelse än mer gripande. Starkast intryck och filmens bästa prestationer står Glenn Close och Amy Adams för som verkligen briljerar. Adams gör en autentisk och mörk skildring av en psykisk ostabil mamma. som krigar med drogberoende och demoner, samtidigt som hon försöker vara en bra mamma. Glenn Close i rollen som skortstensrökande mormor som alltid har ett par svordomar i närheten får mig att både gråta och skratta.
Men trots flera bra skådespelare, regi av Ron Howard och musik av Hans Zimmer så når Hillbilly Elegy inte riktigt hela vägen. Snarare är det så att den går för långt. Det blir ibland lite för överdrivet. Fattigdomen ska hela tiden vara dystrare, känslorna hela tiden starkare och svordomarna alltid grövre. Det blir liksom för mycket till slut och berättelsen blir nästan till en parodi. Dessutom lämnas en hel del viktig bakgrundsinformation och andra stora delar ut. Trots det är jag övertygad om att Oscarsjuryn inte kommer att tveka med att lyfta fram filmen eller skådespelarinsatserna när det är dags att ta fram nomineringarna.
"Hillbilly Elegy" är en film som på ett fint och gripande sätt skildrar en dyster familj och brokiga relationer. Flera imponerande skådespelarinsatser och en intressant berättelse gör filmen baserad på JD Vances omtalade bok helt klart sevärd i höstmörkret.