"Warrior" (säsong 1, avsnitt 1-8)
"Warrior" lyckas leverera en av årets mest actionladdade och imponerande säsonger hittills.
”Warrior” är typexemplet av en serie som verkligen inte kommer falla alla i smaken, men som för somliga har möjligheten att segla upp i topp bland ens självklara favoriter. Snyggt koreograferat våld, blod, rasism och ett överflöd av nakna kvinnor, med San Fransciscos Chinatown under slutet av 1800-talet som vår geografiska utgångspunkt. Om det ens låter lite lockande, så kommer du att golvas av ”Warriors” ambitiösa första säsong.
Serien är skapad av Jonathan Tropper, som även ligger bakom den tonmässigt liknande action/drama-serien Banshee. För Banshee-fansen kommer Warrior definitivt att kännas igen på det nästan lekfullt överdrivna våldet under actionscenerna och det mjukporr-aktiga sexet på Chinatown-bordellen. Om du av någon anledning har missat Banshee finns det däremot även tydliga influenser av den brittiska serien Peaky Blinders och Martin Scorsese-filmen Gangs of New York (2002).
Om du fortfarande inte känner dig övertygad, så bygger själva idéen till Warrior faktiskt på en manusidé från självaste kampsportslegendaren Bruce Lee. Lee föddes själv i Chinatown, San Francisco, 1940 men hann på grund av sin plötsliga död 1973 aldrig färdigställa sitt projekt som därför har legat och samlat damm sedan dess.
Warrior börjar med att vi får följa Ah Sahm (Andrew Koji), ett martial arts-geni, när han stiger av båten från Kina i den ”nya världen”. Han har gjort den långa resan för att leta rätt på sin syster, som av olika anledningar giftes bort till en man i Chinatown flera år tidigare, men värvas snabbt av ett lokalt gäng i behov av hans martial arts-kunskaper. Därefter går egentligen ingenting som Sahm hade planerat, utan han dras plötsligt allt djupare in i ett gängkrig mellan de mäktigaste spelarna på plats i Chinatown.
Vid sidan om Sahms upplevelser i Chinatown får vi även följa delar av den lilla polisstyrka som förväntas patrullera den dödliga stadsdelen, det blåser dessutom starka politiska vindar mot den kinesiska invandringen och ren rasism från den del av befolkningen som anser att deras jobb hotas. Men samtidigt lyckas seriens skapare hela tiden hålla serien på rätt sida av den ”osynliga gräns”, som lätt hade kunnat få Warrior att framstå som smaklös om den hade korsats.
Istället får man njuta av en av årets snyggaste, bäst actionkoreograferade och skämtsamt härliga nya serier, i timma efter timma. Personligen håller jag det femte avsnittet allra högst, en klar fullpoängare, men snittbetyget för de åtta avsnitt jag har fått se landar på en stark fyra av fem.