I May Destroy You (säsong 1)
”I May Destroy You” förtjänar att hyllas
Michaela Coels ”I May Destroy You” är under sina bästa stunder en fruktansvärt gripande och viktig berättelse, som förtjänar att lyftas fram och hyllas på alla sätt och vis. Men tyvärr är det ofta nästan lika osammanhängande tråkigt att ta sig igenom vissa avsnitt.
Om du inte känner till Michaela Coels, eller bara inte känner igen henne, så ligger hon även bakom den hyllade Netflix-serien "Chewing Gum". Vilket är mer av en renodlad men ovanligt frispråkig komedi. Coels har både skrivit manus och spelat huvudrollen i båda sina serier och även om det går att se vissa likheter, så är I May Destroy You något helt annat. Ett mörkt drama, med underhållande karaktärer som kommer lyckas få dig att skratta – gärna på helt fel ställen.
Ifjol hyllade jag "Black Earth Rising", ännu en serie med Coel i huvudrollen, men i en roll som utan tvekan enbart hörde hemma inom dramagenren. I min recension skrev jag att ”Coel står för en fantastisk insats, hennes förmåga att förmedla en avgrundsdjup smärta och förtvivlan är oerhört imponerande”. Vilket är ännu mer sant när vi nu istället lyfter över fokus på I May Destroy You, en serie som hon själv har skapat, skrivit varje ord till och själv haft en tanke bakom dess mening.
Handlingen kretsar kring författaren Arabella, som efter en lyckad debutroman (som hon släppte gratis som PDF) blivit något av en Twitter-kändis. När vi först introduceras inför vår huvudkaraktär så har hon precis kommit hem från en skrivar-resa till Italien, betalt av förlaget som förväntar sig att få se ett första utkast av hennes nya bok. Men det har, minst sagt, inte riktigt lossnat och kvällen innan deadline går hon istället ut och festar med några vänner.
Dagen efter har hon en sprucken mobilskärm, ett jack i pannan och minns inte hur hon ska ta sig hem. Det går snart, motvilligt, upp för henne att hon har blivit drogad och våldtagen. Det är däremot inte själva våldtäkten i sig som hamnar i seriens fokus, utan hur händelsen påverkar henne mentalt. Hur bearbetar man något så hemskt... om du inte ens minns att det har hänt?
När hon i sociala medier börjar dela med sig av vad hon har varit med om och vissa andra saker, som jag inte vill avslöja, så blir hon snabbt en symbol för en hel rörelse. Samtidigt som hennes verklighetsförankring blir allt mer diffus – vilket gör att serien kan börja leka mer med sitt berättande.