I Don't Be Bad

Don't Be Bad (2015)

  • Drama
Axel Diedrichs
Uppdaterad 06 december 2019 kl. 09:12 | Publicerad 08 februari 2016 kl. 18:02
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I Don't Be Bad får vi följa kontrasterna mellan Cesare och Vittorios olika val av livsstilar.

  • Regi:
    Claudio Caligari
  • I rollerna:
    Luca Marinelli, Alessandro Borghi, Roberta Mattei m.fl.
Recension: Don't Be Bad
Foto: Taodue Film

Historien utspelar sig i utkanten av nittiotalets Rom. I ett fattigt område driver Cesare (Marinelli) och Vittorio (Borghi) en droghandel för att hitta sin väg till framgång. Men saknar du den självinsikt och disciplin som krävs för att inte själv börja bruka, riskerar du att göra bort dig.

Medan Vittorio kommer på andra tankar och vill lämna det kriminella livet bakom sig, kan inte Cesare få nog. I Don't Be Bad får vi följa kontrasterna mellan Cesare och Vittorios olika val av livsstilar.

Berättelsen tillhör den typiska "rise and fall"-genren och filmens tydliga budskap står skrivet i titeln - var inte dum. Filmen är ett independent-drama som rör sig långsamt framåt, men faktum är att stora delar av Don't Be Bad trampar vatten. Den saknar tydliga linjer och det gör det svårt att förstå vart den är på väg.

Läs också: Recension - Spotlight (2015)

Berättelser som rör sig sakta framåt överlever med hjälp av suveräna karaktärer och Don't Be Bad håller sig vid liv med hjälp av Marinelli som tar ut svängarna i sin roll som Cesare. Cesare är ett svart moln och faller dessutom som offer för berättelsens skurk, knarket. Långt inuti sig har han goda värderingar, men hans trånga syn på omvärlden - att alla individer menar illa -  gör honom svårberäknelig.

Caligari har lyckats fånga ångesten i kontrasten mellan "den onde" och "den gode" och stundtals är Don't Be Bad riktigt gripande.

Caligari dog i cancer bara ett par dagar efter att han redigerat färdigt filmen, men italienaren fick inget amerikanskt sagoslut på sin karriär. Don't Be Bad var Italiens Oscarsbidrag för bästa utländska film till årets upplaga, men nominerades inte, och det känns riktigt att den inte gick vidare. Det är inte en speciellt uppfriskande film.

Bäst: Marinelli står för filmens stora underhållningsvärde.

Sämst: Det blir aldrig speciellt spännande.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL