Justin Bieber: Our World (2021)
Säg att du är tacksam en gång till – jag utmanar dig!
I likhet med den jättelika ljusställningen som ramar in Justin Biebers nyårskonsert på mytomspunna Beverly Hilton Hotel är dokumentären "Our World" ett enda storbygge av Hollywoodklyschor staplade på varandra. Som tur är kan Bieber sjunga, och det gör han ju bra!
Megastjärnan Justin Biebers framfart i nöjesindustrin har knappast undgått någon. Resan från oskuldsfull flickidol till en vilsen revolterande tonårspojke är väl dokumenterad i skvallerpressen, precis som Biebers senare spirituella uppvaknade och vuxna nykterhet skildrats av honom själv i sociala medier. Oavsett vad man tycker om Justin Bieber och hans musik borde han ha goda insikter om kändisskapets bakgård. För undertecknad, som inte skulle beskriva sig själv som en "Belieber", som fansen självvalt kallar sig, är det just det som gör han intressant. Det känns som att det rimligtvis BORDE finnas en jäkligt stark dokumentär där någonstans.
Därför är det tråkigt att behöva konstatera att Amazons Justin Bieber: Our World, i likhet med de tidigare försöken Never Say Never (2011) och Believe (2013), inte åstadkommer något på den punkten. Istället är stora delar av dokumentären endast ett stort frosseri i påklistrad tacksamhet och plågsamt innehållslösa one-liners.
En proffsig showrunner
I Our World följer vi Justin Bieber och hans innersta krets inför och under nyårskonserten på Beverly Hilton Hotel i LA den 31 December år 2020. Filmen är en blandning mellan dokumentär och konsertfilm, där intervjuer och klippbilder från planeringen av showen varvas med filmatiseringen av de låtar som Bieber framför på sen. Det görs också en stor sak av att coronapandemin stängt ner den amerikanska nöjesindustrin och hur det påverkade genomförandet av spelningen. Men är det verkligen en rimlig vinkel på effekterna av pandemin? Hur en storstjärna med oändligt kapital lyckas genomföra en konsert för privilegierade?
"Its hard, we are lucky to work", "Its a whole new thing this with the testing"... Ni förstår grejen. Så jobbigt.
Dessutom är "bakom-materialet" också förvånansvärt platt. Det vi ser är ingenting som inte Bieber själv hade kunnat lägga ut på sociala medier. Promenader med frun Hailey Bieber, skönt snack med kollegorna i teamet och en enda stor Hollywoodsk skolboksdos av tröttsam tacksamhet. Bieber känner sig "blessed" för att han omger sig och jobbar med så många drivna, smarta och talangfulla människor. Det är inte en, det är inte två, utan snarare cirka hundra tusentals kändisar som sagt samma sak i andra sammanhang tidigare.
Det är inte Biebers fel, egentligen. Image-byggande i media har alltid varit och kommer alltid vara ett faktum, men det går inte tvätta bort känslan av hur Hollywoodeliten allt oftare reducerar sig själva till dåligt författade manuskort. Det är visserligen tryggt och säkert men också totalt intetsägande. Vad hände med att väga ha lite spets och tryck i personligheten?
Men det tål att sägas, sjunga kan Bieber! I jämförelse med dokumentärdelarna framstår konserten som guds gåva till mänskligheten och precis som de lysrörsbeväpnade dollarmiljonärerna på VIP-balkongerna på Hilton Hotel dansar jag tillfälligt med i illusionen. Det råder ingen tvekan om att artisten Justin Bieber är en proffsig showrunner. Men inte ens hans sammetslena röst och rytmiska dans får mig att glömma hur oerhört trist människan Justin Bieber verkar vara.
För mer läsning, se vår lista med 10 filmer du måste se om du älskar musik!