3 kvinnor (2018)
"3 kvinnor" är en bra, underhållande och framför allt viktig film.
Jafar Panahi är en av Irans mest framgångsrika regissörer med ett flertal prisbelönta filmer på sitt CV, bland annat "Taxi Teheran" som vann Guldbjörnen i Berlin 2015. Hans nya film "3 kvinnor" har även den plockat hem en del priser världen över som till exempel ett för bästa regi i Cannes förra våren. "3 kvinnor" har svensk biopremiär fredagen den 1 februari.
Regissören Jafar Panahi får en film skickad till sin mobil som verkar föreställa en ung tjej som tar livet av sig. Flickan säger i videon att hon inte ser någon annan utväg då hennes familj vägrar släppa iväg henne till scenskolan. Filmen är menad för Jafars vän, skådespelerskan Behnaz Jafari, som reagerar starkt när hon får se den. Hon och Jafar beslutar sig för att åka till flickans hemby för att ta reda på vad om egentligen ligger bakom hennes beslut. Väl där inser de båda två ganska snart att det är något lurt med hela historien.
Jafar Panahis filmer innehåller allt som oftast ett starkt politiskt budskap. Han räds inte för att ge en känga åt orättvisorna i det iranska samhället. Främst pekar han på kvinnors utsatthet och svårigheterna för dem att leva ett självständigt liv. Hans filmer är underhållande samtidigt som de är viktiga tidsdokument och hans senaste film 3 kvinnor är ytterligare ett lysande exempel på detta.
Behnaz Jafari och Jafar Panahi spelar sig själva här i vad som närmast kan beskrivas som en iransk mockumentär. Filmen har, som väntat, en rejäl dos samhällskritik som vägs upp perfekt med en gnutta humor samt lite spänning i form av mysteriet med flickan i mobilvideon. Den lyckas med ett bra framåtdriv hålla mitt intresse vid liv, förutom mot slutet då den förlorar mitt fokus en kort stund då den tappar momentum en aning. Som helhet är dock 3 kvinnor en bra, underhållande och framför allt viktig film som är väl värd att lägga sin tid på.