Recension: The Square (2017)

Ruben Östlunds ”The Square” är tankeväckande och underhållande

Claes Bang i filmen "The Square"
Foto: Triart film.

Film: The Square (2017)
Manus & Regi: Ruben Östlund
Med: Claes Bang, Elisabeth Moss, Dominic West, Terry Notary m.fl.
Genre: Drama, Komedi
Speltid: 2tim 22min

Att säga att förväntningarna på Ruben Östlunds ”The Square” har varit annat än höga vore en lögn. Sveriges största regissör, vinnare av Guldpalmen i Cannes, är tillbaka med ett satiriskt drama om samhället och konstvärlden. Inför visningen kändes det onekligen som ett intressant recept. Och jag är inte besviken. ”The Square” är kanske Östlunds bästa film hittills. 

”The Square” kretsar kring Christian, eminent spelad av Claes Bang. Han är konstnärlig ledare för ett konstmuseum i Stockholm. Medan han försöker få igång sitt nya projekt ”The Square”, en avgränsad ruta som bjuder in människor till att vara hjälpsamma mot varandra, konfronteras han med sina egna värderingar och diskutabla handlingar. I ”The Square” kan man lämna sin mobil, där får ingen stjäla. Christian själv råkar däremot ut för just en mobilstöld på gatan, hans plånbok och farfars manschettknappar försvinner också. Händelsen blir startskottet på en nedåtgående spiral för Christians del.

LÄS OCKSÅ: Östlund vann Guldpalmen i Cannes

Elisabeth Moss och Dominic West är stora utländska stjärnor, men har i ”The Square” relativt små roller. I de scener Moss däremot medverkar, dominerar hon fullständigt. Hon spelar journalisten Anne och man kan väl kalla henne för Christians ”love interest”, men det känns nästan lite fånigt, speciellt efter att ha sett en av de mest obekväma sexscenerna på länge. Wests roll är mer av en cameo, och jag skulle gärna ha sett fler scener med både Moss och honom, det känns som att de skulle ha mer att erbjuda filmen.

Även om det är mycket att ta in känns ”The Square” konsekvent

Teman som tas upp i The Square är bland annat narcissism, gemenskap, människans benägenhet att hjälpa andra och frågan om vad som är konst eller inte. Det skulle kunna uppfattas som rörigt, men på ett imponerande sätt lyckas Ruben Östlund väva ihop dessa ämnen. Och även om det är mycket att ta in, känns filmen konsekvent. Som den spanske regissören och juryordföranden i Filmfestivalen i Cannes, Pedro Almodóvar, sa: ”Det är en rik film som jag vill se om många gånger”.

Något som även imponerar är filmens humor. Om du är bekant med Östlunds tidigare verk vet du att han älskar genanta scener. ”The Square” har måmga långa sådana och ibland önskade jag att klippsaxen skulle komma fram. Men samtidigt kunde jag inte undgå att brista ut i skratt när Terry Notary, i rollen som konstnären Oleg, hoppar runt som en apa på middagsbord, eller när pr-människorna till konstverket ”The Square” bestämmer sig för att filma en barntiggare som blir sprängd i bitar för att skapa uppmärksamhet. Att samtliga scener är väldigt långa gör inget eftersom det ständigt finns en spänning i luften.

LÄS OCKSÅ: Ruben Östlunds filmer från sämst till bäst

En bra film har något att säga utan att vara övertydlig med sitt budskap. ”The Square” är ett av få exempel av årets filmer som just där lyckas hitta en bra balans. Filmen har något tankeväckande att förmedla, men griper även tag i hjärtat och är roande hela vägen in i mål.

Bäst: Östlunds genomgående stabila manus och regi.
Sämst: Elisabeth Moss kunde fått lite mer att göra.

   

UA-71883076-1