Recension: The Salesman (2016)

Karaktärsdriven thriller om hämnd och förnedring

Press photo of the Salesman

Film: The Salesman
Regi:
Asghar Farhadi
Manus:
Asghar Farhadi
Med:
Taraneh Alidoosti, Shahab Hosseini, Babak Karimi m.fl.
Genre:
Drama, thriller
Speltid:
2 tim 5 min

Oscarsbelönade The Salesman är precis så bra som ryktet säger- en av de bästa filmerna 2017. Dynamiken mellan ett ungt par i Iran, förnedring och hämnd porträtteras med sylvass precision av den iranske mästerregissören Asghar Farhadi.  

Det hela inleds med en ångestladdad scen där vi ser flera familjer fly sina lägenheter. Ett närliggande och pågående rivningsprojekt hotar att ödelägga deras hem. Glasrutor spricker och väggar är på gränsen till att raseras.

Det unga paret Rana (Alidoosti) och Emad (Hosseini) är drabbade. De får dock snabb hjälp av deras gode vän Babak (Karimi), som äger en lägenhet där hyresgästen under mystiska omständigheter har flyttat ut. Strax efter att Rana och Emad har gjort sig hemmastadda, blir Rana överfallen av en oinbjuden gäst. Oväntat och plötsligt ställs paret inför den svåraste tiden i sitt förhållande.

Asghar Farhadi är en regissör som gärna utforskar relationer som utsätts för prövning. Briljanta About Elly (2009) handlar om en grupp familjer och hur dynamiken dem emellan påverkas av att ett barn nästan drunknar. Nader och Simin – En separation (2012) är ett skilsmässodrama där frun vill ta med sig dottern från Iran, medan maken vill stanna och ta hand om sin alzheimersjuke far. I Det förflutna (2013) åker en man från Teheran till sin exfru i Paris för att ordna skilsmässan, bara för att upptäcka att hon har skaffat sig en ny man.

Filmerna är alla extremt dialogdrivna, spännande och smarta i sin berättarstruktur. Men i The Salesman är huvudkonflikten den kanske mest förödande hittills: En hustru som plötsligt blir överfallen i duschen av en okänd förövare. Det låter kanske som en uttjatad thrilleringrediens, men i händerna på Farhadi blir det nyskapande och The Salesman är en av de mest spännande filmer jag sätt på länge. Trots sin lågmälda ton håller den tittaren i ett järngrepp från första till sista bildrutan. De starka slutscenerna kommer att vara kvar hos mig länge.

Läs också: Bästa filmerna 2017

Allt kretsar kring Rana och Emad och det är kring dem spänningen stegras. De brottas båda, på sina egna sätt, med efterbörden av incidenten. Rana vågar inte gå till polisen, utan vill helst att de flyttar och försöker glömma. Men Emad drivs av ett starkt hämndbegär. Han är fast besluten om att få tag i gärningsmannen och förnedra honom offentligt. Och det är väl just vad förövaren förtjänar? Eller är det istället Emad som drar skam över sig genom att vilja hämnas och helt ignorera sin frus önskemål?

I filmen är Emad och Rana skådespelare mitt i en uppsättning av Arthur Millers klassiska pjäs En handelsresandes död. Pjäsen handlar om en man som i sin strävan efter yrkesframgång inte bara förstör livet för sig själv, utan också för de som står honom nära. På samma sätt skulle man kunna se Emads strävan efter hämnd som en spegling av huvudpersonen i Millers pjäs.

Hur bra filmen än må vara skulle den inte fungerat utan de fenomenala skådespelarinsatserna. Taraneh Alidoosti och Shahab Hosseine fullkomligt briljerar i sina huvudroller. De har arbetat med Farhadi tidigare, men här överträffar de sig själva. När jag ser dem agera tänker jag inte på att de är skådespelare, bara två äkta människor med styrkor och brister.

August Klittmar

21-åring från Marks kommun i Västra Götaland. Älskar att titta på film då jag finner det otroligt personlighetsutvecklande och nöjesgivande.

Latest posts by August Klittmar (see all)