Recension: Rogue One: A Star Wars Story

Foto: Walt Disney Pictures
Foto: Walt Disney Pictures

Film: Rogue One: A Star Wars Story (2016)
Regi: Gareth Edwards
Manus: Chris Weitz & Tony Gilroy
Med: Felicity Jones, Diego Luna, Alan Dyduk, Mads Mikkelsen, Donnie Yen, m.fl.
Genre: Äventyr, Science-fiction
Speltid: 2 tim 14 min

Då var dagen äntligen kommen! Rymdoperan Star Wars första fristående film, Rogue One, dundrar in på våra biografer! Räds inte, utan förbered dig på rå, intergalaktisk krigföring i en värld långt, långt borta från Jar-Jar Binks!

Välkommen till ett betydligt lortigare hörn av galaxen än vad vi är vana vid. Vi är ljusår från familjen Skywalkers ständiga familje-dispyter och galaxen ligger framför imperiets tyranniska fötter. Fredens obevekliga bevarare, jedi-riddarna, är så gott som utrotade och ondskan visar sin rysliga nuna i varje hörn. Hoppets låga är utstampad – och det kommer att bli värre! Imperiet snickrar för fullt på deras mäktigaste vapen hittills. Ett vapen kapabelt till kolossal förintelse och förmågan att pulverisera minsta stoft av motstånd: Dödsstjärnan!

Testa dig själv: Är du sith eller jedi?

Det lilla mothugg galaxen har att erbjuda består av rebeller. Hårdnackade, sargade individer som mobiliseras från rymdens alla skrymslen och vrår. Däribland Jyn Erso (Felicity Jones), en ung kvinna med inte den muntraste av bakgrunder. Med ett fulltecknat brottsregister vore det inte felaktigt att kalla henne ”skurk”, ”usling” eller ”bandit”. Dock ska hon snart få lystra till ett högre kall. Hon kommer bli tvungen att gräva djupt inom sig efter sitt mest heroiska jag. Rebellerna behöver Ersos hjälp. Rebellerna laddar för en sista offensiv för att få imperiet på fall med en listig, men framförallt livsfarlig plan. De ska lägga vantarna på dödsstjärnans ritning!

dodsstjarnan
Rebellerna har fått nys om att imperiet snickrar på ett nytt supervapen.

Jag ska krypa till korset omedelbums. Mitt hype-tåg hade knappt lämnat perrongen inför Rogue One: A Star Wars Story. Alla trailers såg förvisso strålande ut men inuti mitt kranium ekade oroliga och cyniska ord som ”cashgrab” och ”överflödigt”. Låt mig en gång för alla tysta alla dessa cyniska röster: Rogue One är en djärv, makalöst vacker krigsfilm (ja, jag sa krigsfilm!) som öppnar portarna, på vid gavel, för ett nyfiket utforskande av Lucas sprakande stjärnsystem!

Rogue One utspelar sig innan originaltrilogin och andas därför dess syre med varje andetag – men arbetar på ett beundransvärt och lyckat vis för att särskilja sig. Regissören Gareth Edwards handhållna kameraarbete ger filmen en visuell frenesi och intensitet som rör sig kaxigt i en härligt grådaskig och vemodig färgpalett. Rogue One är en lyckat experiment som med storartat självförtroende gräver sig ett skyttevärn bredvid rymdoperan vi alla älskar. En ypperlig balansgång mellan varma nostalgiska ackord och helt nyskrivna melodier som dessutom fyller i logiska luckor som plågat Star Wars-nördar i åratal!

Vem är vem i ”Rogue One”?

Rogue One ser strålande ut! Estetiken från originaltrilogin är träffsäkert återskapad men undgår skickligt att luta sig tillbaka på nostalgi. Praktiska effekter och dynamiska miljöer gifter sig med fullkomligt strålande CGI på ett vis som inte är annat än det sötaste av ögongodis. Rymdstriderna är svindlande och markerar några av de bästa sagan hittills har att erbjuda. Bataljerna på marknivå för tankarna till de mest napalmdoftande av krigsfilmer och lyckas vara både storskaliga och personliga, med en oputsad tyngd bakom varje avfyrad laserstråle! Imperiet porträtteras för första gången inte som fumliga dönickar utan som den väloljade och hänsynslösa krigsmaskin det faktiskt är.

Kruxet är att Rogue One inte levererar detta högoktaniga filmskapande från start till mål. När Edwards släpper på gasen går det desto trögare och berättelsen haltar en del. Under filmens första akt studsar berättandet lite väl på det intergalaktiska bollplanket och det känns ofta ofokuserat och onödigt hoppigt. Lägg då till att några karaktärer i detta krigsepos är relativt underskrivna och lyckas inte riktigt lägga beslag på mitt intresse. Detta är främst ett besvär under filmens första akt men färgar dessvärre mitt besök hos Edwards alla stjärnsystem. Olyckligt och en smula onödigt. Skådespelarna gör dock ett gediget arbete där främst Felicity Jones och Ben Mendehlson laddat laserpuffrorna med extra krut och blåser liv i sina karaktärer.

Rogue One: A Star Wars Story når högt upp i betygsskalan, trots haltande partier. När filmen finner sitt fotfäste står den väldigt stabilt och levererar några av rymdoperans mest minnesvärda ögonblick. En rysligt kompetent svarvad pusselbit som jag inte ens visste saknades från det redan vackra motivet. Betyget landar på en svag fyra. Så, vad väntar du på? Utrusta dig med din mest pålitliga blaster och flyg med överljushastighet till biografen! Rogue One: A Star Wars Story bjuder på svidande, intergalaktisk krigföring som är svår att motstå!

Bäst: Otroligt läcker! Lysande balansgång mellan nostalgi och nyskapande! Modig och mogen!

Sämst: Underskrivna karaktärer samt en del hoppigt berättande

betyg_4

 Rogue One
(2016) on IMDb