Recension: The Beatles: Eight Days a Week – The Touring Years (2016)

eightdaysaweek-movie-poster-2mb
Foto: Noble Entertainment

Film: The Beatles: Eight Days a Week – The Touring Years (2016)    
Regi: Ron Howard
Manus: Mark Monroe, P.G Morgan
Med: John Lennon, Paul McCartney, Ringo Starr, George Harrison m.fl.
Genre: Dokumentär
Speltid: 1 tim 46 min                                                                                                                                                                                 

I The Beatles: Eight Days a Week, The Touring Years följer vi det legendariska bandet på turné. Från 1963 till deras näst sista spelning 1966. Regissören Ron Howard har tillsammans med ett skickligt team kombinerat filmmaterial från denna tid med gamla och nya intervjuer med både bandmedlemmarna själva samt några andra kända ansikten. Filmen tar sin början när Beatles får sina första utlandsspelningar och slutar någonstans när de ändrar musikhistorien med albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band.

Filmens första halva fokuserar på den otroliga framgångssagan som bandet kastades in i. Vi får följa med på deras första besök i USA och tillsammans med medlemmarna uppleva chocken över hur stora de blivit på andra sidan havet – konstant förföljda av tusentals gråtande, skrikande tonårstjejer.  Denna delen av filmen tar också del av bandets enorma humor, glädje och kärlek till varandra.

LÄS MER: Bioaktuella filmer nära dig

Filmens andra halva byter ganska så tvärt riktning och fokuserar istället på bandets kontroversiella ageranden och hur priset för framgång förändrade deras liv. Vi får se hur medlemmarna växer upp, skaffar familj och med detta också växer ifrån varandra.  Vi får också se hur bandet under sin Asienturné råkar nobba en middag med presidentfrun Imelda Marcos och hur Lennons jämförelse mellan Beatles och Jesus gjorde bandet till ett hatobjekt i stora delar av världen.

Jag gillar hur Howard har valt att fokusera på Beatles som ett kollektiv och minimalt gått in på hur individerna var för sig. Medlemmarnas dynamik och vänskap med varandra och till deras anonyma manager Brian Epstein är kärnan och själen genom hela filmen. Ingen får större plats än någon annan.

Teamet bakom Eight Days a Week har dessutom använt sig av den senaste teknologin till att förbättra ljudkvalitén på de gamla arkivbilderna. Konsertklipp, som tidigare har varit överröstat av skrikande fans, har nu retuscherats så att låtarna hörs klart och tydligt – underbart! Dock känns vissa teman lite slarvigt utforskade eftersom man försöker täcka för många områden under för kort speltid. Till exempel läggs bara några få minuter på de filmer som bandet medverkade i.

Howard, som tidigare gett oss många kritikerrosade draman och äventyrsfilmer, visar här att han också behärskar dokumentärgenren med bravur. Om du är ett Beatles-fan eller om du bara vill se hur fyra Liverpoolpojkar lyckades göra ett sådant enormt avtryck på världen så är detta en film för dig.

Bäst: Skildrandet av bandets dynamik till varandra.

Sämst: Vissa teman hade kunnat utforskas bättre.

betyg_4

 The Beatles: Eight Days a Week (2016) on IMDb

Be the first to comment

Leave a Reply

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.