Hollywood – Vad hände med "Kill your darlings"?

Hollywood – Vad hände med "Kill your darlings"?

Eric Diedrichs
Uppdaterad 09 januari 2024 kl. 14:01 | Publicerad 17 april 2015 kl. 15:04
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Höga priser för långa filmer

Längre betyder inte bättre – även om dagens filmskapare verkar tro precis det. Är mängden innehåll kanske en avledningsmanöver för i övrigt undermåligt innehåll?

I dag hade jag tänkt att raljera lite över filmvärldens skapande av omotiverat långa filmer och det höga biopriset.

Det verkar ha blivit närmast standard att mindre filmer håller sig runt två timmar och att storfilmerna görs i orimligt långa trilogier där varje film ligger runt två och trettio och sen med överraskningen att den tredje och sista delen delas upp i två filmer. Problemet är många gånger att storyn är så tunn att den knappt håller för två filmer. ”Äh, släng in lite action och feta effekter så bryr sig ingen”. FEL, jag bryr mig! Är det ingen annan som stör sig på att till och med dagens komedier är över två timmar och fyllda med mängder av halvdana utfyllnadsskämt? Vad hände med ”kill your darlings”?

För dig som inte vet så syftar kill your darlings på att ta bort allt som inte tillför något till storyn, även något som du själv tycker är riktigt bra, för att maximera helhetsintrycket. Det syftar med andra ord på att en stor del av genialiteten ligger i att kunna begränsa sig. Med detta menar jag inte att alla filmer ska vara en och fyrtio långa, utan jag menar att alla filmer ska vara så långa som är optimalt för filmens bästa. Tänker på Paul Thomas Andersons på tok för långa Inherent Vice, en film som hade kunnat vara en av 2015s höjdpunkter om någon dragit regissören i örat lite och klippt ner filmen en kvart. Är det det som har blivit problemet, att regissörer har blivit så heliga att vi inte får störa deras känsliga geni? Fram med saxen!

Någonstans känns det som om att den enda anledningen att så många filmer sträcker sig över mot två och en halv timme är för att kunna suga ut ännu mer pengar ur de lojala biobesökare som finns kvar. Även om standardfilmer redan är orimligt dyra så går det att ta ännu mer betalt om filmen sträcker sig över den där magiska gränsen på två timmar och tjugo minuter (eller vad det nu är). Inflationen på biopriserna har gjort biofilm till en lyxvara och många får helt enkelt nöja sig med att gå på bio ett par gånger om året. Tänk när en barnfamilj ska gå och se en storfilm, två vuxna och tre barn, det är sjuhundrafemtio kronor för bara biobiljetterna; sen ska popcorn och dryck till och kanske lite extra bekväma sittplatser eftersom filmen är så förbannat lång.

Hoppas att det snart kommer en motreaktion och att både biograferna och filmvärlden skärper till sig lite.

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL