Med filmkamerans hjälp – Blackfish

Frågor om etik är oftast svåra och utan absoluta svar, men inte desto mindre viktiga. Det finns ingen universal exakt manual över vilka förhållningssätt vi ska ha i våra uppträdande ni samhället, utan mer förslag på regler att följa. Lagar, samhällets normer eller den egna familjens normer är några exempel som präglar varje människas beteende. Hur vida våra handlingar är moraliska eller ej kan därför uppfattas olika från individ till individ beroende på vilka normer som präglar oss.

För att försöka bringa klarhet i hur vår omgivning eventuellt skulle uppfatta våra handlingar finns det olika principer att tillämpa. Ett exempel är offentlighetsprincipen. Den går ut på att din handling ska tålas att nå till offentligheten. Anlitar du svart städhjälp ska du räkna med att alla  kommer få reda på det och hur skulle du tackla det?

För företag är detta något som ständigt ligger hägrande. Förra gången fick vi ett exempel på hur McDonalds tacklade offentlighetsprincipen efter att dokumentärfilmen Super Size Me (2004) offentliggjordes.

Vill du veta mer eller missade den första delen, läs här.

Denna gång ska vi gå vidare med dokumentären "Blackfish (2013)".

Film: Blackfish (2013)

Regi: Gabriela Cowperthwaite

Genre: Dokumentär

I akvarieparken SeaWorld, i USA, lever späckhuggaren Tilkum. Han föddes fri men fångades brutalt in på 1980-talet och har sedan dess levt sitt liv i akvarieparken. Han har sedan ankomsten dresserats till att uppträda inför parkens besökare under spektakulära shower.

Tillskillnad mot parkens övriga djur skiljer sig Tilikum ut. Han har nämnligen dödat tre av sina tränare. Kanske inte den bästa information att visa upp i en rekryteringsprocess, eller för den delen i marknadsföringen. Precis så har SeaWorld tänkt och agerat så efter. Varje incident har mörkast av djurparken.

LÄS OCKSÅ: 8 kända djur från filmhistorien

Dokumentären "Blackfish" belyser dessa incidenter och går på djupet med fallen. Den vill ta reda på vilka faktorer som kan ligga bakom späckhuggarens agerande. Kan fångenskap av djur förändra dess grundläggande beteende?

Genom dokumentären får vi höra djurparkens version kring händelserna. Den något annorlunda bild som parken återger till sina besökare, genom reklamfilmer samt via parkens guider, återges. Vidare skildras olika händelser genom ögonvittnens berättelser och privata filmer. Både från forskare och flera före detta tränare (som överlevt).

Våra förhållningssätt till djur är varierande

Vi har alla säkert varit på cirkus någon gång eller kanske besökt någon djurpark. Våra förhållningssätt kan vara blandade inför besöken. En synvinkel kan vara att inga djur ska behöva ha ett sämre liv, deras hemmiljö är i naturen, för att underhålla människor. Ett annat perspektiv är att djurparker behövs för att föda upp hotade arter för att sedan återplantera dessa i deras rätta miljö. Ytterligare ett perspektiv som tas upp i filmen är att djurparken säljer levande intryck som speciellt uppskattas av barn. Minnesvärda upplevelser som kan leda till att barnen skaffar sig ett sund förhållningssätt till djur och naturen.

Flera länder har idag förbjudit cirkusar eller att cirkusarna använder sig av vilda djur. Blackfish skildringar av dödsfallen som hände på djurparken Seaworld kan också ses i ljuset av en annan tragisk händelsen. Den 17 juni 2012 dödades en djurskötare av vargar på Kolmårdens djurpark i Norrköping.

Att det finns en del moraliska tveksamma frågeställningar kring drivande av djurparker, framkommer tydligt i "Blackfish". Det går inte heller att komma ifrån hur ägarnas egenintresse till SeaWorld påverkar verksamheten. På samma sätt som ”vanliga” företag måste djurparker gå med vinst. Vilka konsekvenser drabbar djuren när kostnader behöver hållas nere? Eller om djuren behöver vila från besökarnas blickar, hur ställer sig parken till att det kan uppstå ett missnöje från besökarna då de anser sig ha betalt för att få se på djuret?

Efter filmen.

Jag kommer inte ifrån att minnas händelseutveckling som skedde efter filmserien ”Rädda Willy” (1993). Filmserien handlade om späckhuggaren Keiko. Han hade som 3-åring fångats in och växte upp på en djurpark i Mexico. Efter att han blivit superkändis genom sina filmroller bildades organisationen Free Willy-Keiko. Detta ledde tillslut att Keiko släpptes ut i det fria. Problemet var att han, efter år av fångenskap, blivit alldeles för tam för att kunna anpassa sig tillräckligt. Han dog utanför Norge.  Hur är det med andra djur som dresserats för film?

Hur svarade då SeaWorld på den skildring som återgavs i Blackfish? Djurparken hade, innan filmen fick premiär, förnekat alla de dödsfall som berodde på Tillmaka.

Först antog SeaWorld strategin att inte säga någonting alls. Sedan började en aggressiv kampanj för att motverka filmen. Ett av slagorden för kampanjen var "sanningen om Blackfish". Parkens vd antydde till och med att dokumentären hade varit till deras fördel. En positive uppmärksamhet. Han menade också att intresset för marina däggdjur ökade. Någon negativ effekt för deras omsättning hade inte heller skett.

I dag har SeaWorld en annan uppfattning.

I efterhand visade sig att aktien till företaget har rasat med mer än 20 procent. I ett pressmeddelande nyligen erkände SeaWorld att Blackfish kan ha haft en påverkan kring detta. De menar också att all mediauppmärksamhet har påverkat opinionen emot parkens valshower. I staten Kalifornien har det dessutom kommit in lagförslag som vill förbjuda dessa shower. Dessa ligger nu för utredning.