Pride (2014)
En film med ett så pass bra tema borde vara intressantare.
Riktigt tråkig och förutsägbar mysnostalgi med alldeles för högt PK-värde.
Vi befinner oss i 80-talets England. Arbetslösheten är stor, gruvarbetare har gått i strejk, Tatcher styr med järnhand och AIDS har fått homofobin att blomstra som aldrig förr. Mitt i denna röra bestämmer sig en liten grupp homosexuella rättsaktivister att hjälpa gruvarbetarna försörja sin strejk. Varför? Av den enkla anledning att de vet hur det är att vara den som blir sparkad på.
Frågan är dock om våra hjältar kommer möte störst problem med att samla in pengar eller att i huvudtaget bli accepterade av de bakåtsträvande gruvarbetarna de vill hjälpa. Kul idé, men hur var det?
Problemen ligger i det lata berättande. Här dras det till med alla möjliga medel för att få fram en riktig crowd pleaser. Dussintals bildmontage till peppande musik, gamla gubbar och tanter som är alldeles för frågvisa och nyfikna på gaykulturen, endimensionella karaktärer, ständigt moraliserande. Men det stora problemet är egentligen avsaknaden av en central karaktär att sympatisera med. Allt fladdrar ofokuserat förbi i två evighetslånga timmar.
Vad är det som gör att folk går bananas över detta? Är det så enkelt att det är inne med queer och att denna normaliserade mysförpackning går hem i stugorna? Antagligen, det är ju bara bögar och flator ändå, de där lite mer utmanande "slipper" vi se. Tyvärr.