Spider-Man: Far From Home – Förhoppningar och farhågor
Spindelns andra film i Marvels universum svingar sig snart in på svenska biografer.
Det börjar bli dags att återigen uppta kontakten med vår allas nätspinnare i "Spider-Man: Far From Home!" Har Spidde repat sig efter Endgames kataklysmiska händelser? Det får vi veta den 3 juli.
VARNING: ARTIKELN INNEHÅLLER SPOILERS FÖR "AVENGERS: ENDGAME"
Välkommen högt ärade läsare till ännu ett avsnitt av vår artikelserie förhoppningar och farhågor där våra tankar inför en kommande storfilm ska sönderanalyseras och redogöras. Idag är det dags för Spider-Man: Far From Home, uppföljaren till urmysiga Spider-Man: Homecoming att sätta under luppen. Ännu en gång finner vi Jon Watts i regissörsstolen och innanför kroppsstrumpan återvänder Tom Holland. Mycket nöje!
Förhoppningar
Fortsätter med high school-temat
Att Marvel-formulan fortfarande inte visar något tecken på att mista sin publik är ett beundransvärt resultat av Marvels lekande med subgenrer i superhjältefilmens ganska tajta kostym. Guardians of the Galaxy var en smattrande sci-fi-komedi, Winter Soldier lekte med spionthrillerns konventioner och Spider-Man: Homecoming var en high school-komedi i bästa John Hughes-anda. Ett smart grepp för att undvika den oundvikliga urvattningen.
Därför hoppas jag att Jon Watts behåller high school-känslan. Tack och lov pekar samtliga släppta trailers på att subgenren i allra högsta grad lever och jag hoppas innerligt att så är fallet.
Låt Spider-Man bli sin egen hjälte
Att låta Tony "Iron Man" Stark agera mentor åt Peter Parker var ett fungerande grepp i Spider-Man: Homecoming, men Spideys identitet suddades ut en smula på vägen. Tack och lov kretsade Homecoming kring att Peter Parker skulle bli sin egen man, men jag hoppas att tematiken fortsätter i Far From Home.
Kalla mig serietidningspuritan men Spider-Man ska inte ha en högteknologisk dräkt. En Peter Parker med en snuskigt rik donator med oändliga resurser tar bort hans underdog-appeal i min bok. Därför hoppas jag att Far From Home kommer att hantera teman med att hitta sin heroiska identitet i ett "post-Iron-Man-universum".
Farhågor
Bortslarvad skurkskådis
Jag kommer snart att få se Mysterio som skurk i en Spider-Man-film. Tanken är snudd surrealistisk och att det dessutom är Jake Gyllenhaal innanför glasbollen är inget mindre än ljuvligt. Rådande filmklimat är sannerligen en guldgruva för en superhjältefantast!
Tyvärr är det även därför orosmoln har bildats i mitt huvud. Utöver Thanos, Killmonger och möjligtvis Vulture har Marvel inget vidare track record med sina skurkar. Loki och Winter Soldier var fantastiska när det begav sig men numera gestaltas de som sköna anti-hjältar. Jag är orolig att Mysterios övernaturliga natur riskerar att bli endimensionell och tramsig på vita duken. Jag hoppas att Gyllenhaal ges en mustig karaktär att arbeta med innanför glasbollen!
För mycket set-up för framtiden
Det finns en anledning att lyckade cinematiska universum inte växer på träd. DC:s har minst sagt stapplat fram och Conjurings filmiska universum är, utöver de två eminenta originalfilmerna, ett gäng löst sammanflätade b-filmer. Orosmolnen är många.
Spider-Man: Far From Home avslutar fas tre av superhjälterullar från Marvel Studios och vad framtiden har i sitt sköte är en smula osäkert. Jag är orolig att Spidey blir tvungen att dra ett onödigt tungt lass för framtiden av Marvels filmer och tappa fokus från sina egna äventyr. Jag är orolig att Far From Home blir fullsmockad av distraherande easter eggs inför framtiden och påbörjar plot points som avslutas först av tio år. Nej, jag vill ha en fokuserad Spider-Man film!