The Great

The Great Wall (2016)

Den kinesiska filmindustrin och Hollywood har med The Great Wall gjort en gemensam ansträngning att göra en film som fungerar lika bra på båda marknaderna. Trots att den mycket välrenommerade regissören Yimou Zhang sitter i regissörsstolen, har ansträngningen inte resulterat i mer än en hyfsad popcorn-rulle. Vilket i och för sig inte är rakt igenom dåligt, men det känns som att detta hade kunnat bli mycket bättre.

De europeiska legosoldaterna William (Damon) och Tovar (Pascal) har rest till Kina för att hitta krut. Snart befinner de sig mitt i en konflikt mellan armén som försvarar den kinesiska muren och en hord av monster, som verkar helt ostoppbar.

Ja, det är inte mycket mer komplicerat än så.  Vi bjuds på ett antal spännande actionsekvenser när armén och de två legosoldaterna tar sig an horden av monster. Dessvärre är karaktärerna rätt så platta. William har varit legosoldat hela livet och har alltid drivits av överlevnadsinstinkt och girighet. Tanken är väl lite att karaktärens utveckling ska gå mot att strida för ett högre syfte. Detta är dock rätt så klent utvecklat och blir aldrig vidare intressant. Och då är han ändå den djupaste av karaktärerna; resten är ännu plattare.

LÄS OCKSÅ: Bioåret 2017 – Sju action/äventyrsfilmer jag längtar efter!

Yimou Zhangs mest välkända filmer för den västerländska publiken är troligtvis Hero och House of Flying Daggers. För mig är det alltid lite av en utmaning att se asiatiska filmer, eftersom de har ett lite annorlunda sätt att fördjupa sina karaktärer. Detta sätt är varken sämre eller bättre än de metoder som de bästa Hollywood-filmerna använder sig av, det är bara annorlunda och, för mesta, mycket givande. House of Flying Daggers är en bra film, men Hero är ett mästerverk av vackert foto, opålitliga berättare, mystik och fantastiska stridssekvenser. Därför är det lite tråkigt att se hur Zhang, med The Great Wall, misslyckas med många av de aspekter som vanligtvis gör honom så bra. Istället för starka och djupt engagerade karaktärer blir de för ytligt porträtterat.  Dessutom med ett något för förutsägbart linjärt berättandet, som nästan saknar helt nyanser.

Samtidigt är det ju fortfarande Yimou Zhang vi pratar om. I händerna på en Hollywood-klåpare som Michael Bay eller Paul W.S. Anderson hade detta antagligen inte blivit mer än ett specialeffektsspektakel. Som det är, är det fortfarande en väldigt snygg film, som gör sig bäst på bio. Vi bjuds på vackra och storslagna vyer och samma fina känsla för färg som vi ser i alla Zhangs filmer. Själva actionsekvenserna är gjorda med en stadig och säker hand. Det blir spännande värre när båda sidor om konflikten lider stora och brutala förluster. En sekvens i början av filmen, när legosoldaterna och ett fåtal kinesiska soldater tar sig an enskilda monster är mycket spännande. Och trots att karaktärerna är platta och berättandet inte är lika vasst som det brukar vara i Zhangs regi, är detta en klart godkänd berättelse om hjältemod.

Läs också: Det bästa av det bästa

Jag är, som sagt, besviken på att Yimou Zhang inte alls var lika bra som han brukar vara. Men den ribban är ju rätt hög. Så till och med när han misslyckas, lyckas han göra en klart godkänd popcorn-rulle, som bjuder oss på ett spännande krig mot monster och som, tack vare fotot, absolut gör sig bäst på bio.

Bäst: Spännande popcorn-äventyr

Sämst: Platta karaktärer