Dune: Part Two

Recension: Dune: Part Two (2024) – mästerlig rymdbalett av episka mått

Andra delen av Frank Herberts rymdsaga "Dune" kommer nu till omvärldens biografer. Filmtopps Eric Diedrichs dunderhyllar uppföljaren och menar att den är överlägsen första installationen.

Även om "Dune" (2021) bjöd på utmärkt hantverk var den tämligen motsträvig och ville aldrig bjuda in mig som tittare. Detsamma kan jag inte säga om uppföljaren. Dune: Part Two är den bästa blockbustern sedan Sagan om ringen (2001-2003). Hantverket har gått från utmärkt till revolutionerande och berättelsen har äntligen hittat sitt hjärta – men också sin faktiska konflikt, allt i Paul (Timothée Chalamet) och Chanis (Zendaya) relation. Ökenfolket fremennerna ser honom som sin Messias, "Mahdi", hans mamma (förförisk och skräckinjagande, spelad av Rebecca Ferguson) som den perfekta spelpjäsen och han själv som varken eller. Åtminstone säger han så, men vi tittare förstår att ett Messiaskomplex stundar, liksom visioner om död.

Dennis Villeneuve är en skicklig filmskapare, men tenderar att bli steril i sin strävan efter perfektion. Här står planeterna i linje och om Star Wars är en rymdopera är Dune en rymdbalett. Första timmen är en enda lång serie graciösa filmstycken där karaktärerna svävar fram, går som på moln, dansar genom öknen. Både figurativt och bildligt. Jag tappar andan, börjar nästan gråta. Så kraftfullt är det, allt förstärkt av Hans Zimmers musik.

Fler karaktärer introduceras

Karaktärsgalleriet fortsätter att förstärkas, men till skillnad från den första filmen blir det aldrig rörigt. Bland de nya skådespelarna finner vi stjärnor som Austin Butler, Léa Seydeux, Florence Pugh, Christopher Walken, Anya Taylor-Joy och självaste Charlotte Rampling. Ingen pjåkig uppslutning. Störst utrymme att imponera får Butler, som fortsätter att uppvisa sin vidd med ännu en vitt skild roll efter sina kameleontinsatser i Once Upon a Time in Hollywood (2019) och Elvis (2022). Här är han Baron Harkonnens (Stellan Skarsgård) psykopat till brorson – lika kal som hänsynslös.

För alla oss som inte fick nog av de gigantiska sandmaskarna i första filmen får de betydligt mer speltid i denna. De har en nära relation till fremennerna och är lika mycket verktyg som gudar. Därmed är det avgörande för Paul att lära sig förstå hur sandmaskarna fungerar. Om han nu är Messias, vilket klanledaren Stilgar (Javier Bardem) envisas om, spelar de en avgörande roll i profetian. 

Första betygsfemman på fyra år

I en tid av massproducerade blockbusters är det en stor glädje att se en storfilm som faktiskt tar sin budget och filmmediets moderna möjligheter på allvar. Som visionär har Villeneuve aldrig varit bättre och flera av skådespelarna gör sina första riktiga skådespelarinsatser på många år. Att Dune: Part Two har en rapporterad budget på 190 miljoner dollar när senaste, dötrista, Indiana Jones spenderade 100 miljoner dollar bara på att få Harrison Ford att se ung ut i en kvart, sätter ljus på mycket av det som är fel i dagens Hollywood. Att vissa studiochefer springer runt som yra höns och undrar varför de inte går med vinst får en att fråga sig varför de har kvar sina jobb.

Dune: Part Two är överlägsen sin föregångare och bör upplevas på bio med stor duk med gott om benutrymme. Filmen är lång, inte för lång men lång. Förbered dig för tre timmar filmmagi – och allt vad det innebär. Det var fyra år sedan jag senast delade ut en femma i betyg, äntligen var det dags igen. Herre jävlar vad jag längtar efter uppföljaren. 

"Dune: Part Two" har smygpremiär den 26 februari och rullar officiellt ut den 28 februari. Missa inte! För mer läsning se vår lista med årets bästa filmer 2024.