Asteroid City

Recension: Asteroid City (2023)

Snart är det premiär för Wes Andersons "Asteroid City". Filmtopps Eric Diedrichs är långt ifrån imponerad och anser att det är regissörens sämsta film.

För länge sedan var Wes Anderson en av mina favoritregissörer. Då hade han släppt Rushmore (1998), The Royal Tenenbaums (2001) och underskattade The Life Aquatic with Steve Zissou (2004). Senaste gången jag såg någonting riktigt bra av den envetne pedanten var 2009 och då med den ypperliga Roald Dahl-adaptionen Den fantastiska räven (2009). Men jag är alltid hoppfull, nu måste väl han få till det snart igen?

Asteroid City är Andersons elfte långfilm, det är också hans sämsta. Jag hade förvisso oväntat svårt för indie-raringen Moonrise Kingdom (2012), men där fanns åtminstone några höjdpunkter. Efter Asteroid City känner jag mig bara tom. Eller nja, tom och uttråkad.

Få om ens några genuina stunder

Visuellt är det givetvis en fempoängare, så är det alltid med Andersons filmer, men vad hjälper det när innehållet känns lika insiktsfullt som de AI-generade parodierna på regissörens verk? De genuina stunderna är få, om de existerar alls, och bruset emellan består av precis alla de där klyschor Anderson brukar dra till med.

Den stoiske, förmodat deprimerade, familjefadern – alltid med en armlängds avstånd till sina barn, de udda kidsen som envisas med att rabbla en massa fakta i raketfart, den totala lakonismen där känslostormar bytt ut mot ett semiförvånat "oh?", popmusik på cembalo, två personer som står stirrar emot varandra och försöker "säga" något med sina blickar. Allt i ett symmetriskt pastellpotpurri.

Inte ens Willem Dafoe lyckas att engagera

Så vad handlar filmen om? I det stora hela om en TV-produktion om en pjäs där vi växlar mellan att befinna oss i en svartvit gestaltning av arbetet med pjäsen och sedan själva pjäsen. Det låter nog rörigare än vad det är. Pjäsen i pjäsen heter i alla fall Asteroid City och utspelas i en solblekt ökenby där några av Hollywoods största stjärnor har flyttat in, däribland Jason Schwartzman, Scarlet Johansson, Matt Dillon, Tom Hanks, Tilda Swinton, Maya Hawke och Steve Carell.

Platsen angränsar inte bara till kärnvapentestning utan är också en sorts knutpunkt för briljanta astronomer och forskare. Vad de inte vet är att de snart kommer att hamna i en livsomvändande situation – om nu någon hade haft ett känsloregister utanför nämnda "oh?".

I de svartvita delarna om skapandet av pjäsen strosar andra Hollywoodstjärnor omkring med sina "bekymmer". Givetvis oerhört återhållsamt och utan några som helst känsloyttringar. Några av de som misslyckas med att engagera är Adrian Brody, Willem Dafoe, Edward Norton, Bryan Cranston och Margot Robbie.

Wes Anderson har blivit en parodi på sig själv och tyvärr inte en särskilt underhållande sådan. "Asteroid City" har svensk biopremiär den 9 juni.