EXKLUSIVT: Intervju med Assassination Nation-gänget

"Assassination Nation" är en spännande och underhållande svartkomedi, som flög lite under radarn här i Sverige. Filmen är regisserad av Sam Levinson, som tidigare har regisserat "Another Happy Day", och handlar om fyra tjejkompisar, i den lugna och amerikanska småstaden Salem. Men när en anonym hacker börjar sprida invånarnas hemligheter och privata meddelanden, löper staden i amok. Ilskan leder till våld, och plötsligt måste de fyra kompisarna försvara sina liv mot den beväpnade pöbeln.

Filmen är en uppskruvad satir om den virala värld vi lever i, där smutskastning och shaming på sociala medier är en del av vardagen. Eftersom denna exklusiva intervju gjordes i grupp med huvudrollsinnehavarna Odessa Young, Hari Nef, Suki Waterhouse och Abra, har vi valt att hålla en enkel fråga-svar-struktur, där vi skriver ut förnamnet på den som pratar.

Jag har hört att regissören Sam Levinson var väldigt samarbetsvänlig i ert arbete, inte minst när det kom till era karaktärer. Gav han er stort spelrum till att skapa vad vi ser i filmen?

Abra: Kanske för mycket spelrum. Han har fyra timmars inspelat material där vi bara pratar strunt.

Odessa: Ja, kameran rullade vad vi än gjorde, och jag antar att vissa delar av allt material kom med i filmen. Jag tror det var främst för att fånga en känsla, och vi fick vara med och utveckla vissa aspekter av våra karaktärer.

Hari: Ja, och det fanns vissa delar i originalmanuset, som jag pratade med Sam om, som kanske inte kändes särskilt trovärdiga baserat på min karaktär och vad hon går igenom. Perspektiv han saknade. Och detta var han för det mesta öppen för.

Odessa: Han var alltid väldigt medveten om det faktum att han var en trettioårig man, som gjorde en film om fyra tonårstjejer. Och som du sa, det fanns vissa saker som han inte kunde vara medveten om.

Suki: Sam är också liten av en udda person. Han har sitt egna, ganska vilda, förflutna.

Hari: Hans direkta erfarenheter förkroppsligades genom våra karaktärer, så det låg nästan utanför en diskussion om kön.

"Karaktärerna saknar empati."

"Assassination Nation" utmärker sig också när det kommer till gestaltningen av sina huvudrollsinnehavare. De har alla drag, som inte direkt tillhör vanligheterna.

Suki: Det finns replik i filmen som säger något i stil med, "om detta var en film så skulle de bli dödade". Dessa tjejer skulle inte ses som hjältar i de flesta filmer, de skulle ses som varningssymboler.

Odessa: I Assassination Nation finns det en självmedvetenhet i arketypen av de karaktärer som gestaltas, hur de generellt blir behandlade i den här typen av film. Vi använder oss av det och twister till det. Vaggar in publiken i förutfattade meningar om karaktärerna, vilka de är och vad de ska göra, och sedan använder det emot dem.

Hari: Jag tycker inte heller att tjejerna är några martyrer, för vi kan se att karaktärerna utvecklas under filmens gång. I början snackar de skit om borgmästaren de precis har fått veta är hemligt homosexuell [outandet leder till att han skjuter sig själv]. De saknar empati, men sedan vänds det emot dem och de får lära sig känna hur det känns. De vill förmodligen inte vara de som tar emot all skit, så det finns en inlärningskurva och tjejerna utvecklas.

Jag gillar det faktum att även om saker och ting börjar spåra ur, fortsätter ni att vara väldigt lojala mot varandra. Kan ni berätta om karaktärernas djupa och förlåtande vänskap?

Abra: Sam gjorde en grej av att han verkligen ville att tjejerna skulle hålla samman genom filmen, och att vi skulle komma ihåg det. Och det var verkligen vackert, det är en genuin vänskap, som rätt och fel. Jag är med dig till slutet, och jag vill döda för dig och göra vad som helst. Jag tyckte att det var riktigt vackert.

Odessa: I en så pass rörlig värld och rörligt samhälle, är det viktigt att hitta sin grupp, och dessa tjejer hade turen att växa upp tillsammans och hitta varandra.

Sam Levinston började att skriva den här filmen cirka två är innan MeToo-rörelsen kickade igång, men nu känns filmen extremt aktuell. Hur har det varit att observera, när man är en del av en film i det här klimatet?

Suki: Vi är så lyckligt lottade. Jag har alltid vill jobba med material som verkligen speglar sin samtid, och att ha en film som denna, utan att veta att allt skulle hända och utvecklas till det här, var verkligen spännande.

Abdra: Det är rätt roligt, många har verkat chockade av filmen. Det är lite som att se någon se in i spegeln för första gången och fråga om det är så här de ser ut. Filmen reflekterar verkligen sin samtid, och jag tror att många inte vet hur de ska handskas med det.

"Vi filmade i tio timmar. Det blev inte mycket sömn."

Det finns en scen i filmen där en övernattning förvandlas till en stor en enda stor strid. Det är tekniskt otroligt och läskigt på en och samma gång. Hur lång tid tog scenen att filma?

Suki: Vi filmade i tio timmar, det blev inte mycket sömn.

Odessa: Sam och kamerateamet övade en hel del.

Hari: Vår chefsfotograf Marcell Rev förtjänar en eloge för detta.

Odessa: Jag läste någonstans att denna scenen kommer att studeras i filmskolor. Och jag tror verkligen det, för det är en vild cinematisk bedrift. Och de är geniala på vad de gör. De hade den här idén om att lyfta en heminvasion-sekvens bortom allt vi tidigare har sett. Och ja, du kan inte säga att de inte lyckades.

Hari: Och blicken i tagningen, idén om att en utomstående tittar in, voyeurismen i att bli betraktad i vad som till synes är ens privata miljö, ökar spänningen.

Odessa:Han sa också något väldigt intressant, att det imiterar sociala medier. Att det alltid finns en dörr som du inte har låst eller ett fönster som går att bryta upp. Att det alltid finns en väg in som du inte förutser. Som ett gammalt Twittermeddelande.

Suki: Och sedan blir du dragen längs marken i leran.

Förstår kvinnor den här filmen bättre än vad killar gör?

Suki: Nej, det har varit underbart att se män heja på oss, och jag tror att många män har en djup förstående för hur det kan vara för en tjej.

Hari: Faktum är att detta inte är en film för tjejer, det är en film för alla. Eftersom alla kan relatera till vad som händer och alla har förmodligen någon gång varit den som tar emot det negativa och den som har varit förövare med.

"Jag gillar när det finns lite friktion."

Suki och Odessa delar med sig av sina tanker om när de tog sig an sina roller i "Assassination Nation". De menar båda två att allt, mer eller mindre, klaffade direkt.

Suki: När jag tog mig an rollen, fanns det några i mitt team som var frågande, men jag gillar när det finns lite friktion, en osäkerhet kring det hela. Manuset kändes angeläget och fick mig att känna något. Och om jag har ett möte, frågar jag mig om jag gillar att hänga med regissören, är dett någon som jag vill spendera tid med, någon att bestiga Mount Everest med? Och så kände jag med den här filmen.

Odessa: Absolut. Det finns något magiskt över när man läser ett manus och förstår karaktären direkt. Och du behöver inte arbeta för hårt för att få tillgång till det, och du behöver inte tillföra andra element till karaktären, utan allt sker naturligt och symbiotiskt.Och så kände kag verkligen med det här manuset. Jag kommer ihåg att jag läste det och tänkte direkt, mitt arbete är klart. Hon är här.

Med det tackar vi Odessa Young, Hari Nef, Suki Waterhouse och Abra för intervjun. För mer läsning, se vår samlingssida för intervjuer här!