Exklusivt: Magnus Krepper om sin karriär

Från trollkarl till dansare. Från clown till Guldbaggevinnare. Vi djupdyker i Magnus Krepper.

Skådespelaren Magnus Krepper.
Magnus Krepper. Foto: Filmtopp Media.

Aktuell med två danska storfilmer befinner sig Magnus Krepper på filmfestivalen i Göteborg. Vi har fått låna en timme av hans tid där vi djupdyker i hans spännande och mångfacetterade karriär.

Den hårt arbetande skådespelaren Magnus Krepper är en av de verkligt intressanta krafterna i svensk film. På vita duken har vi sett honom i filmer som Björn Runges uppskrivna dramer Om jag vänder mig om och Mun mot mun, den sista för vilken Krepper belönades med Guldbaggen för bästa manliga biroll, Stieg Larsson-filmerna Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes, Gore Verbinskis mystiska thriller A Cure For Wellness och bioaktuella Unga Astrid, där han spelar Astrid Lindgrens pappa. Nu befinner han sig på filmfestivalen i Göteborg där han är aktuell i de två danska storfilmerna: Drottningen och Före frosten.

– Det känns som att den skandinaviska filmen är på framfart. Vi börjar hitta någon sorts identitet igen. Den mer konstnärliga filmen börjar få fäste på ett annat sätt. Det känns i luften, säger Magnus.

”Före frosten” utspelas på 1800-talet. Där ser vi Magnus Krepper i rollen som en svensk storbonde, som försöker köpa upp de mindre jordbruken i Danmark under början av industrialiseringen. Magnus berättar om förarbetet inför rollen. Hur han helst låter manuset komma till sig.

– Det är väldigt lätt att stressa iväg och då är det risk för att man låser sig. Att man börjar erövra karaktären för tidigt. Vid de bästa av tillfällen kan man successivt närma sig manuset, och istället för att springa efter det, låta det komma till en. Om man låter det ta sin tid kan man, helt plötsligt i en situation, få en förnimmelse om hur det kan eller ska vara. Det är ett pusselarbete där saker och situationer faller på plats ju mer man umgås med karaktären. Och så har vi de klassiska frågorna: Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vad vill jag? Vad driver mig i den här scenen? Som i det här fallet, när det är 1800-tal, finns det en del praktiska saker att ta reda på med. Som hur man sitter i kyrkan eller hur statusen såg ut på den tiden.

Är du en sådan som springer hem till familjen och är inne i din karaktär hela tiden?

– Nä, inte utåt sett. Men sedan kan man komma på att man flyger iväg i en annan värld. Blir väldigt frånvarande och funderar på nåt. Efter inspelningen är klar för dagen är man kvar i det mentalt. Det kan vara jättejobbigt. Ibland vill man ha en paus ifrån sig själv, men eftersom man ständigt jobbar med att gräva i sitt eget psyke för att hämta känslor till ens karaktär, kan det bli rätt påfrestande.

”Jag har nog en väldigt elitistisk sida.”

Eric Diedrichs och Magnus Krepper diskuterar.
Eric Diedrichs och Magnus Krepper diskuterar. Foto: Filmtopp Media.

I ”Mun mot mun” gör Magnus en skrämmande och minnesvärd rolltolkning av en narkomans ständiga jakt efter nästa fix. För sin insats belönades han med Guldbaggen för Bästa manliga biroll.

– Det är den karaktären som har varit svårast att släppa. På ett märkligt sätt satt den kvar rent fysiskt. För att tackla rollen kände jag ett starkt behov av att träffa någon som levt i den världen. Jag mötte en kille som drogat sedan han var tretton år. Det gav mig jättemycket. Hur ser det ut när muskulaturen svarar på drogerna? Vad gör man om man sitter i en bil och man inte har något att spänna åt med när man ska skjuta upp? Jo, då tar man bilbältet och virar runt. Den detaljen hade jag nog inte kommit på själv.

Om man då gör en roll som är så grym mot sin nära. Är det jobbigt på något vis under inspelningen, att som karaktären skada sina motspelare?

Det här yrket handlar om tillit. Inte minst när man gör känsliga scener. Att våga kasta sig ut. Det är klart, vissa situationer är jobbiga, där man kan känna avsmak för sin egen karaktär. Men när jag gör roller som är väldigt obehagliga, brukar jag fråga var barnet finns i karaktären. Backa bandet och hitta den snälla personen, innan det gick snett. Även om det är ett riktigt svin, måste man ändå fylla karaktären med en sorts kärlek. Det hjälper i vart fall mig.

Magnus Kreppers ingång in i skådespelaryrket har varit långt ifrån självklar. I sin tidiga ungdom ville han bli magiker med drömmen att bygga sig ett namn på andra sidan Atlanten.

– När jag var tolv år hade jag mitt första betalda jobb som trollkarl. Jag drömde om att åka över till USA, vilket på den tiden var det stora trollkarlslandet. Min mentor Thomas ”Tim Star” Andersson åkte senare. Efter gymnasiet levde jag ett par år på trolleriet. Gjorde alltifrån korttrick till duvor och stora illusioner, för att sedan lägga det helt på hyllan när jag fyllt trettio. Skådespelet tog upp all tid och jag var tvungen att välja.

Som tonåring tyckte han att många trollkarlar rörde sig illa på scenen och bestämde sig för att börja dansa och förbättra sitt artisteri.

– Jag fick en idé om att involvera dansandet i trolleriet. Jag har nog en väldigt elitistisk sida hos mig. Om jag nu ska dansa, ska jag göra det fullt ut. Så jag sökte till Balettakademin i Göteborg, utbildade mig och jobbade med dans i fem år. Frilansade bland annat på operetterna här på Stora Teatern, eftersom deras klassiska dansare inte var förtjusta i den typen av jobb. På en föreställning i Angered väcktes teaterspåret. De hade en underbar ensemble och jag upplevde en sån jäkla kraft i språket. Jag har aldrig haft något självförtroende i att prata. Att kunna säga och påstå något från scenen. Det finns en fascinerande kraft i det.

”Jag gillar bonniga clowner. Har jättesvårt för de välklädda.”

Magnus Krepper skrattar.
Magnus Krepper. Foto: Filmtopp Media.

Det blev några rader i ett avsnitt av ”Rena rama Rolf” (1994) och han spelade dörrvakt i ”Skilda världar” (1997). Med julkalendern ”Karusellerna sover” (1998) – där han passande nog spelade trollkarl – började Magnus Krepper få lite uppmärksamhet. Men innan skådespeleriet tog fart på allvar arbetade han också som clown. Magnus berättar att han alltid har fascinerats av dem, men att det ändå finns vissa han finner obehagliga.

Jag gillar bonniga clowner. Har jättesvårt för de välklädda med hög hatt och krage. Clownen jag gjorde på exempelvis Kulturhuset i Frölunda, var rätt allvarlig. Skrev en del tunga texter åt honom. Han åkte runt i Europa och hade en väska med kroppsdelar som han samlade på. Spädde på folks clownskräck.

Så småningom tog skådespelaryrket fart. ”Vägen ut”, ”Lejontämjaren”, ”Tusenbröder”, ”De drabbade”, ”Millennium-filmerna”, ”Mun mot mun”.  I Jan Troells film ”Så vit som en snö” kom dansen och clowneriet till nytta.

– För den filmen gjorde vi en hel akt med ett misslyckat cirkusnummer, men det blev tyvärr väldigt nedklippt. Det var jättetrevligt att få träffa Jan. Han är verkligen fin.

Du har gjort två samarbeten med Björn Runge, är det en regissör du gärna återvänder till?

– Ja, verkligen. han har en hängivenhet till berättandet och jag älskar hans sätt att förhålla sig till sina karaktärer och situationer. Det finns en galenskap hos Björn. Han vågar berätta ovanliga historier.

Ja, hela idén med att din karaktär ska mura in det äldre paret i deras hem i Om jag vänder mig om är ju ett briljant uppslag.

– Jag tror faktiskt att det är en sann historia. Kanske inte att de skulle mura in sig, men avskärma sig från yttervärlden.

Om ni gör någon mer film tillsammans, skulle du kunna spela trollkarl på dekis i sann The Wrestler-anda.

– Ja, det hade varit kul! Att spela trollkarl i en Björn Runge-film. Nu sattes något igång. Detta blev jag sugen på.

”Jag skulle vilja axla mitt eget projekt och regissera.”

Magnus Krepper.
Eric Diedrichs och Magnus Krepper. Foto: Filmtopp Media.

2016 såg vi också Magnus Krepper i ”Pirates of the Caribbean”-regissören Gore Verbinskis mystiska thriller ”A Cure for Wellness”.

Min agent skickade några av mina self tapes och de gillade vad de såg. Det var otroligt lärorikt. Får man möjligheten att jobba med andra kulturer, ska man göra det. Det ger en perspektiv på sig själv. Andra sätt att förhålla sig till skådespeleri. Allt var mycket större med många fler involverade. Är man i den världen ett tag lär man sig hitta sitt fokus. Men för en som kommer in kort som jag gjorde i det här fallet, var det rätt omtumlande. Det är en stor apparat en med en helt annan struktur. Vi är vana vid en plan hierarki, där är det toppstyrt. Det tar energi och tid.

Är det något du vill göra mer av?

– Absolut, om det är välskrivet. Det finns inget egenvärde i att åka iväg för sakens skull. Ju äldre man blir, desto viktigare är det vilka man jobbar med.

Så det kanske blir ”rysk skurk” nästa?

– Det är väl de vi har på våran lott där borta [skrattar]. De hör inte skillnad var vi kommer från, om vi är norska, danska, svenska. Det låter likadant i deras öron. Och de

tycker alla europeiska brytningar låter likadant.

Magnus Krepper verkar befinna sig på en plats där han är nöjd med sig själv och karriären. Han har inga stora drömroller och känner inget behov av att få fler huvudroller. Däremot, berättar han, finns det en annan dröm.

Jag skulle vilja axla mitt eget projekt och regissera. Det har jag en dröm om. Våga ta det steget. Jag har ett manus jag skriver på, som är kvar i min låda. Men jag har börjat fråga mig runt.

Med det sagt är det dags att avrunda. Magnus Krepper ska köra en Q&A för ”Drottningen” på Bio Roy och för min egen del är det fler filmer att rapportera om. Nu håller vi tummarna för att idén om en Björn Runge-film om en trollkarl på dekis förverkligas och att Kreppers manus blir till verklighet. För givetvis vill vi veta vad det är han ruvar på där hemma i skrivbordslådan.

Besök vår samlingssida för fler intervjuer.

About Eric Diedrichs 735 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.