Recension: En armé av älskande (2018)

”En armé av älskande” ger en glimt in i bortglömd aktivistisk tid.

Foto: Folkets bio.

Film: En armé av älskande
Regi: Ingrid Rydberg
Genre: Dokumentär
Speltid: 1 tim 12 min

“En armé av älskande” är en dokumentär av Ingrid Rydberg som skildrar hur HBTQ-rörelsen växte fram i Sverige på 70-talet. Vi får följa människorna, som med tre revolutionerande filmer visade upp sina liv som älskande homosexuella.

Trots att den svenska välfärdsmodellen på 70-talet gav betald föräldraledighet, fri abort samt fullblomstrad sexuell frigörelse, så klassificerades homosexualitet som en sjukdom av Socialstyrelsen. I dokumentären En armé av älskande får vi blicka in i en unik bortglömd tid i slutet på 70-talet när HBTQ-rörelsen tog fart i Sverige precis innan 80-talets AIDS-skräck tog över debatten och mediebilden av homosexuella.

Eftersom homosexuella själva inte fick ta plats i de offentliga rummen, bestämde sig en rad HBTQ-personer för att skapa filmer och på den tiden radikala bilder av sig själva som tydligt skiljde sig från dåtidens nyhets- och TV-inslag. 

I dokumentären får vi ta del av exklusivt arkivmaterial som länge legat bortglömt, och möta människorna bakom de tre banbrytande filmerna: Eva och Maria, Bögjävlar och Kvinnan i ditt liv är du. De ger en känsloladdad titt in i aktivisternas liv och kamp mot välfärdsstatens institutionaliserade homofobi.

Dokumentären målar upp en ganska snäll bild som visar HBTQ-människors tilltro att skapa en annan värld. Vi får se kärleksfulla miniporträtt av deras liv, verk och den kamp som de kom att bli en del av.

Dokumentären problematiserar den svenska dubbelheten på ett diskret sätt, vilket också är en av anledningarna att den här dokumentären fungerar bra. Precis som de tre epokgörande filmerna, så verkar inte huvudfokus vara att anklaga eller förebrå, utan att helt enkelt porträttera en tid och en grupp människor som så sällan fick representera sig själva och helt okommenterat ta plats.

”En armé av älskande” bygger på material från filmhistorisk forskning, arkivfilmer och nyinspelade intervjuer i 16mm och Super-8-format. Tack vare användningen av super-8 blir bilden kornig, med särskilt tonade färgskalor. Det ger en känsla av att vi ser tillbaka på en väldigt speciell tid.

Betygssymbol för 3 av 5

För fler tips på svenska filmer, se vår lista över de bästa svenska filmerna 2018.

About Océanne Texier 27 Articles
Kultur och mediastudent som har en förkärlek för musikdokumentärer och filmer utan avslut.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.