Manifest (säsong 1, avsnitt 1-2)
Den Robert Zemeckis-producerade och Lost-osande nya dramaseriern "Manifest", är på god väg att lyckas med det omöjliga.
Det kanske kan kännas en aning tröttsamt att jämföra varje ny mysterietyngd serie med underbarnet "Lost" (2004-2010). När det kommer till NBC:s nya spårlöst-försvunna-flygplansdrama "Manifest" är däremot likheterna större än vanligt, på ett ovanligt bra sätt.
För det första rör det sig om ännu ett försvunnet flygplan, men den här gången märker ingen av passagerarna av att de försvann – i alla fall inte innan de var tillbaka. Ett flygplan fullt med passagerare och besättning både lyfter och landar precis som vanligt. Förutom att de vid landningen får veta att planet varit försvunnet under fem års tid, och att alla ombord har varit dödförklarade sedan länge. Ingen ombord på flygplanet har åldrats mer än en dag sedan de försvann, utan det verkar snarare som att de på något oförklarligt sätt har färdats fram i tiden.
Serier som The Returned och The 4400 har också haft liknande upplägg, där spårlöst försvunna människor plötsligt dyker upp igen vid liv. Manifest påminner mig däremot mer om Robert Zemeckis-rullen Cast Away (2000), med Tom Hanks i huvudrollen. Med risk för att spoila en 18-årig film, men när Hanks karaktär slutligen återvänder hem efter allt han varit med om börjar plötsligt hans nästa utmaning. Alla han kände innan hans flygplan försvann har gått vidare med sina liv, även hans nära och kära.
I "Manifest" ställs Zemeckis Cast Away-problem däremot på sin kant, då de "återfunna" inte själva upplever att de varit försvunna. För några timmar sedan levde någons mamma, men efter landningen har samma mamma varit död i flera års tid. Någon annan återvänder hem till en familj där dess respektive gift om sig med någon som dessutom tagit över rollen som förälder, åt barnet du träffade för bara några timmar sedan innan flygresan. Andra har inte ens några hem att återvända till, eller finner sig plötsligt vara illegala invandrare då ens visum har löpt ut.
Allt detta finner jag oerhört intressant och förvånansvärt väl porträtterat i de två inledande avsnitten, fortfarande utan tråkiga klyschor och förutsägbara vändningar. Ovanpå detta har seriens skapare valt att lägga ett ytterligare Lost-förvirrande lager av oförklarligheter. Utan att avslöja för mycket, börjar några av de som försvann att höra vägledande röster i sitt inre. Något som ser ut att bli början på en ännu märkligare resa än den de precis har återvänt ifrån. Om Manifest lyckas hålla lika hög nivå hela vägen in i mål, kan det bli den första tv-serien att lyckas med det som länge känts som en omöjlighet – att nå upp i samma hyllade mysterienivå som Lost.