Intervju: Fanni Metelius om Hjärtat – Med fokus på manus

Regissören, manusförfattaren och skådespelerskan Fanni Metelius djupdyker i sin omtalade kärleksfilm ”Hjärtat”.

Fanni Metelis i intervju om sin film Hjärtat
Fanni Metelius utanför Hagabion i Göteborg. Bild: Filmtopp Media

På Way Out West visades Fanni Metelius kärlekshistoria “Hjärtat”, som uppmärksammas för sin intima och realistiska prägel.

I berättelsen följer vi Mika (spelad av Fanni själv) och Tesfay (Ahmed Behran), som träffas på en folkhögskola. Deras första möte är laddat och snart inleder de en romantisk relation. Så småningom flyttar de även ihop och bådas första seriösa förhållande blir verklighet. Men när deras samvaro börjar skära sig får de stora problem med att hantera detta nya och skrämmande kapitel. Inget sår är lika djupt som det första.

Till skillnad från de flesta kärleksfilmer är det uppfriskande svårt att se varför Mika och Tesfay passar för varandra. Hur tänkte du när du parade ihop dem?

– Jag tänkte mycket på ung kärlek. Och att det man ser på film ofta är en Hollywoodkonstruktion, som att människor är funktioner i varandras liv. Så upplever jag inte livet. Jag försökte skildra hur kärleken tränger sig på, trots att de kanske inte alls är rätt för varandra. Tittar man på livet runt omkring sig så är det så många funktioner som spelar in när människor väljer varandra.

Fannis referenser till när hon gjorde “Hjärtat” var flera, och vi får gå tillbaka till Francis Ford Coppolas krigsfilm från 1979 för att hitta den viktigaste.

– Det kanske låter galet, men min främsta referensfilm är “Apocalypse Now”. Den inspirerade mig både i berättarstrukturen och bildberättandet. Och så karaktärernas resor; han möter kriget, och hon möter kärleken. Likaså tycker jag om “Blue Valentine”. Den har ett väldigt bra spel.

Internationella filmer var viktiga för Fanni, men hon fann en extra drivkraft i ett visst svenskt filmarv.

– Jag har hört att det var femtonde år kommer en svensk kärleksfilm som gör stort avtryck. Det är “Sommaren med Monica” av Bergman, “Barnvagnen” av Bo Wideberg, “En kärlekshistoria“ av Roy Andersson, Fucking Åmål” av Lucas Moodyson. Jag ville göra nästa sån film.

Känner du att du lyckats?

– Det är jättesvårt att jämföra, idag ser industrin annorlunda ut. Många fler unga gick på bio på den tiden. Men många hyllar “Hjärtat” för att de känner igen sig i den, och att de inspirerats av den till att förändra sin livssituation. Den inverkan hade även de filmerna jag nämnde.

Manusförfattare pratar ofta om att mitten – Den andra akten – är svårast att skriva. Var i din berättelse hade du svårt att skriva?

– Det var utmanande att skriva början, hur de blir kära och flyttar ihop, för jag ville att det skulle vara trevande men ändå vara en kort del av filmen. Det var också en spännande utmaning att gestalta att tiden går och hur deras problem fördjupas eftersom de är psykologiska. Jag tänkte mig ett händelseförlopp över två år där de växer ihop samtidigt som de glider isär.

Hur gick du tillväga för att “komma i mål”?

– Jag jobbade med rytmen och dramaturgin ända in i klipprummet, men var också öppen för improvisation och flexibilitet under inspelningen. T ex fick jag en insikt en dag när jag kände att jag inte hade spelat ut Mikas desperation ännu. Då tog jag tillbaka ett bråk som vi hade strukit under manusarbetet, det där Mika säger: “Du tittar inte ens på mig när jag kommer hem”.

– Nu när jag har rest runt med ”Hjärtat” över världen så är det många pratar om just den scenen, samt igenkänningen i repliker och skådespeleriet överlag. Det känns verkligen superkul!

Många manusförfattare tar rygg på en sensmoral, eller ett koncentrerat budskap. Bar du med dig i din skrivprocess vad du ville förmedla med din film?

– Mitt manusmotto kanske var att jag inte ville tänka på “Hjärtat” som en film, utan som en dikt på bio. Det är nog därför den har en annorlunda struktur. Jag utforskade ett filmspråk.

Jag får känslan att “Hjärtat” handlar en del om Fanni Metelius. Hur mycket av dig finns i din rollfigur?

– Ungefär femtio procent. En del är självupplevt, men en del är konstruerat för att skapa en större berättelse. Jag intervjuade många. Och när jag skrev filmen kände jag mig ganska klar med många av problemen Mika har. Men fram tills filmen blev klar brottades jag en del med ensamhet. För mig handlar “Hjärtat” mycket om det, vilket nog var min största lärdom från filmen. Att, precis som Mika, lära sig vara ensam.

För många filmskapare är musik en väsentlig ingrediens. Vad betyder musiken för dig när du gör film?

– Jättemycket! Jag hade faktiskt skrivit in flera låtar redan i manuset, som jag ville ha. Jag slogs verkligen för dem. “Hjärtat” är en lågbudgetfilm, så Beyoncé-låten fick vi stå över, men vi hade ganska dyr musik i relation till budgeten. Vi jobbade även med egenskriven musik. Fantastiska Katharina Nuttal skrev vår score, hon kämpade som fan för att få deras musik att gå ihop med de låtar jag hade valt​.​ Det var en utmaning att få scoret att gifta sig med all den diegetiska musiken, men till slut fick vi till det, faktiskt när vi började prata om ”Inception”, haha. Vi kämpade länge med musiken.

Fanni Metelius håller nu på att skriva på sitt nästa projekt, och vad det blir får vi veta längre fram. Vi önskar henne fortsatt lycka med karriären.

“Hjärtat”, som är gjord i samarbete med Garagefilm och TriArt Film, hittar du nu på DVD och Blu-Ray i butik och på nätet. Mer läsning om svensk film hittar du här. 

About Axel Diedrichs 655 Articles
Redaktionschef och medgrundare av Filmtopp.se. Aspirerande manusförfattare och cineast.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.