Recension: Förolämpningen (2017)

”Förolämpningen” är ett stundtals skarpsynt rättegångsdrama.

Rita Hayek och Adel Karam i Ziad Doueiris "Förolämpningen"
Rita Hayek och Adel Karam. Foto: Scanbox Entertainment

Film: Förolämpningen (2017)
Regi: Ziad Doueiri
Manus: Ziad Doueiri och Joelle Touma
Med: Adel Karam, Kamel El Basha, Rita Hayek, Camille Salameh m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim 52 min

Ziad Doueiris ”Förolämpningen” nominerades i kategorin ”Bästa utländska film” under årets Oscarsgala och går nu upp på biograferna i Sverige. Den libanesiska filmen är politiskt laddad, vilket vi meddelas om redan innan den börjat i form av texten: ”Åsikterna som uttrycks i filmen är endast filmskaparnas och speglar inte Libanons politiska ståndpunkter.”

Berättelsen kretsar kring en till synes lättviktig incident, som snabbt eskalerar till en nationell angelägenhet. Tony Hanna (Adel Karam) får mot sin vilja ett avloppsrör fixat. I protest skvätter han vatten på hantverkaren Yasser Salameh (Kamel El Basha), som svarar med att kalla honom för en ”jävla idiot”. Fejden intensifieras och det framgår att motiven bakom hatet ligger i deras bakgrunder; Tony är medlem i det kristna partiet i Libanon, Yasser är en palestinsk flykting.

När Tony kontrar med några förolämpande ord, svarar Yasser med ett knytnävslag. Brottet anmäls och vi hamnar i rättssalen. Målet får uppmärksamhet över hela landet; det verkar vara mer som står på spel än Yassers skyldighet till misshandel. De långa rättegångsscenerna är kraftfulla och tämligen spännande att följa, även om det ibland tas till en överdriven dramatisk nivå (regissör Doueiri har nog sneglat lite åt Hollywoods håll för inspiration). Onödiga detaljer om karaktärer avslöjas, som tyvärr underminerar Förolämpningen en aning.

Filmen lyckas däremot porträttera båda sidor på ett ärligt sätt. Den argumenterar inte för den ena eller andra, den visar oss endast vad som händer. Det finns goda och sämre sidor i båda lägren, och hos både Tony och Yasser. De är komplicerade män som innerst inne nog inte är så olika varandra. En insikt som de hittar mitt i den kaosartade storm de befinner sig i, vackert visualiserat av Doueiri och mycket väl spelat av Karam och El Basha.

”Förolämpningen” är politisk på rätt sätt. Den framför sina budskap genom sina karaktärer och deras situationer medan de mer omfattande påföljderna hägrar i bakgrunden. Det är mänskligheten i de personliga historierna som låter oss se det större perspektivet. På global nivå lyser önskan om fred med sin frånvaro, men kanske finns det ett litet hopp om småskalig förlikning — två människor emellan.

Betygssymbol för 3 av 5

About Filip Kruse 196 Articles
Kultur- och sportintresserad student, född, uppvuxen och bosatt i GBG, har ambitionen att någon gång skriva ett manus.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.




Inline
Inline