Recension: Maria Magdalena (2018)

Maria Magdalena ett uddlöst drama om förnekad apostel.

Skådespelerskan Rooney Mara i Maria Magdalena.
BILD: Skådespelerskan Rooney Mara som Maria Magdalena.

Originaltitel: Mary Magdalene 
Regi:
Garth Davis
Manus: Helen Edmundson & Philippa Goslet
Med: Rooney Mara, Joaquin Phoenix, Chiwetel Ejiofor m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2 tim

Syftet med ”Maria Magdalena” är att vara någon sorts upprättelse för den förnekade aposteln Maria Magdalena. Att sprida kunskapen om att Jesus hade en framstående kvinna i sitt följe och rentvå henne från att felaktigt förknippas som ”synderskan”. Resultatet är dock inte mer än en uddlös genomgång av Jesus påstådda mirakel. 

Maria Magdalenas position är än idag en av de mest omdiskuterade frågorna i kristendomen. I de fyra evangelier som kvarstår i det nya testamentet (det är knappast någon hemlighet att kyrkan har gjort omfattande redigeringar av sin heliga skrift) kan vi utläsa att hon stod vid korset när Jesus dog och att det var hon som först mötte honom när han återuppstod.

I Filipposevangeliet framkommer det att de andra lärjungarna var avundsjuka på att deras mästare höll av henne mer än dem. Av religiösa ledare har hon i 1 400 år förminskats genom att felaktigt ha kallats för prostituerad och synderska. 1896 hittades Maria Magdalenas evangelium där det står att hon hade en viktig roll för kristendomen. 2016 accepterade den katolska kyrkan henne som ”en apostel bland apostlar”.

Garth Davis film utgår från att Magdalena var en lojal följare till Jesus. Här för vi se hur hon, spelad av Rooney Mara, överger sin familj för att sprida frälsarens ord. Hon accepteras av vissa lärjungar medan Petrus (Chiwetel Ejiofor) fruktar att hon ska splittra deras grupp. Hon verkar också vara den enda som verkligen lyssnar på vad Jesus har att säga. 

Upplägget erbjuder en möjlighet att berätta något som kanske inte har gjorts tidigare, en film helt tillägnad Maria Magdalena aposteln. Märkligt nog ligger filmens faktiska fokus varken på henne eller hennes relation till Jesus (Joaquin Phoenix), utan snarare på Jesus själv. I scen efter scen bockar vi av de mirakel han ska ha utfört: gett en blind synen åter, återuppväckt Lazarus från de döda, raserat ett tempel där Guds förlåtelse säljs för offergåvor och slutligen ha låtit sig korsfästas för att återuppstå.

Även om Maria Magdalenas historia är starkt kopplad till Jesus liv borde inte hennes berättelse definieras av att vara en storögd reaktion på hans dåd. Karaktärens passivitet får det hela att kännas som en reklamfilm för hur häftig, vis och allmänt skön Jesus var som lät en kvinna följa honom. Och jag vill åtminstone tro att filmskaparnas intention var lite större än så.

Nej, Maria Magdalena är något så besvärligt som en konstnärlig film som skjuter snett. Samtidigt finns här några bra scener och åtminstone en ambition av att göra något annorlunda, vilket ändå gör filmen sevärd. För bättre filmupplevelse, se vår lista över årets bästa filmer.Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.