Mistress America

Mistress America (2015)

  • 1 tim 24 min
  • Drama, Komedi
Uppdaterad 09 december 2019 kl. 14:12 | Publicerad 07 juli 2017 kl. 17:07
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mistress America – Noah Baumbachs bortglömda dramakomedi

  • Regi:
    Noah Baumbach
  • Manus:
    Noah Baumbach, Greta Gerwig
  • I rollerna:
    Lola Kirke, Greta Gerwig, Matthew Shear, Jasmine Cephas Jones m.fl.
Greta Gerwig och Lola Kirke
Foto: Fox Searchlight Pictures

 

Att Mistress America endast fick 286 (!) biobesökare i Sverige är en skam. Denna charmiga, fräscha och underhållande upplevelse förtjänar betydligt bättre siffror. Noah Baumbachs bästa filmer (The Squid and the Whale och Frances Ha) har ett tydligt "coming of age"-tema, och det återfinns definitivt i Mistress America.

LÄS OCKSÅ: Recension: While We’re Young (2014)

Tracy börjar på college i New York och likt alla i sin situation känner hon sig till en början vilsen. Hon gillar att skriva och lämnar in en novell till skolans elitistiska litteraturklubb, men blir refuserad. Hon har svårt att träffa vänner, så när hennes mamma ringer och föreslår att hon ska ta kontakt med Brooke - hennes nya styvsyster - bestämmer hon sig i brist på bättre alternativ för att ringa upp henne.

Brooke är "tio till tolv år" äldre och Tracy börjar genast fatta tycke för henne. Hon verkar leva ett rikt och äventyrligt liv, ha ett tiotal olika men lika coola jobb (hon frilansar exempelvis som en inredningsarkitekt) och hon känner till stadens hippa ställen. I takt med att deras vänskap växer, inser Tracy innerst inne att Brooke nog inte är så gudomlig som hon först trott.

Påminner om Aaron Sorkins dialoger

Greta Gerwig är som gjord för att spela Brooke, och det är kanske inte så konstigt eftersom att hon skrivit manuset tillsammans med Noah Baumbach. Det finns många likheter med karaktären hon spelade i Frances Ha; hon är vimsig, narcissistisk och inte minst rolig. Dialogerna flyter på i ett synnerligen rappt tempo som påminner lite om det i Aaron Sorkins dialoger, inklusive de klipska skämten. Men Mistress America fungerar även på ett djupare plan. Det finns universella sanningar att hitta mellan all finurlig humor.

Tracy, som förresten spelas skickligt av Lola Kirke, skriver naturligtvis en ny novell där Brooke fungerar som inspiration. Det här är något som Brooke inte uppskattar, kanske för att den är för sann för henne att acceptera. I novellen förutspår Tracy att en av Brookes många drömmar (att öppna en restaurang) kommer att misslyckas och det är först här som Brooke inser att hon fortfarande håller på att hitta sig själv. Livet kommer inte bara att lösa sig, men det är okej. Det finns förvånansvärt få filmer som fångar två komplexa kvinnors vänskapsrelation så bra som Mistress America gör.

LÄS OCKSÅ: Netflix har köpt Noah Baumbachs nya film

Noah Baumbach är aktuell med den kommande Netflix-filmen The Meyerowitz Stories (New and Selected) som ser ut att likna hans polare Wes Andersons film The Royal Tenenbaums. Filmen hade premiär i Cannes och ska alltså släppas på Netflix senare i år. Jag kan inte komma på ett bättre sätt att ladda upp inför den än att ge den bortglömda Mistress America en chans.

Bäst: Det utmärkta manuset.

Sämst: Speltiden känns lite kort.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL