Spider-Man filmerna: från sämst till bäst!

Spider-man hoppar mot kameran
Foto: Columbia Pictures

Laddar du också nätskjutarna för full rulle inför Spiddes eskapader i Spider-Man: Homecoming? Bra! Då har vi på Filmtopp precis rätt aptitretare att kittla din nördiga gomsegel med!

I dag är det nämligen dags att rota djupt i garderoben och damma av våra blåröda kroppsstrumpor. Det är givetvis ranking på g! Spindelmannen ska få sina fiskar varma i en brutal bedömning där endast en kan stå som segrare!

LÄS OCKSÅ: Bästa superhjältefilmerna – här är tipsen!

Innan du får tillåtelse att avnjuta detta spektakel ska jag höja ett varningens ord till de eventuellt lättkränkta läsarna. Undertecknad tillhör nämligen en av de makabra avarter som uppriktigt gillar samtliga av Spideys sex äventyr. Givetvis ska dessa högt kontroversiella åsikter benas ut, förklaras, och kanske framförallt; försvaras. Mycket nöje!

6. Spider-man 3 (2007)

Spider-Man och hans antihjälte i Spider-Man 3
Foto: Sony Pictures

Tada! Jag antar att ingen läsare hamnade i chocktillstånd av att läsa att tredje delen av originaltrilogin är superhjältens filmiska bottennapp? Det tycks, trots allt, vara den allmängiltiga åsikten.

Däremot vill jag klargöra att jag inte tycker att Spider-Man 3 är en dålig film. Inte på långa vägar. Det är dock en ytterst ofokuserad superhjälte-svängom, med höga toppar och djupa dalar, där den största käppen i hjulet är mängden ingredienser som vårdlöst slängts i en och samma gryta.

Spider-Man 3 lider av att Sam Raimi blir kreativt inmålad i ett hörn. Regissören vill tilltala publik, fans och studio samtidigt och resultatet blir kompetenta delar som spretar. Raimi vill berätta om den tragiska skurken Sandman, symbiotdräkten, det sedvanliga kärleksgnabbet, Harry Osbourns Goblin Jr, Gwen Stacy och till råga på allt fanfavoriten Venom. Denna vingliga balansgång gör att Spider-Man 3 hamnar på sista plats.

5. The Amazing Spider-Man 2 (2014)

Spider-Man högt upp i luften
Foto: Sony Pictures

Liksom Spider-Man 3 möttes Marc Webbs andra reboot-rulle av ett rejält backlash från både ilskna fans och sågsugna kritiker. The Amazing Spider-Man 2 lider av samma åkomma som sin kompanjon Spider-man 3; ett hopkok av för många komponenter.

I fallet TASM2 känns det uppenbart att regissör och studio inte hittar någon gyllene medelväg mellan olika viljor. Webb tappar ibland fotfästet mellan det sprakande superhjälte-rumpsmiskandet och första filmens tonårsupproriska svärta. Lägg då till ett produktionsbolag som vill ha en språngbräda till ett cinematiskt universum och det blir uppenbart att Webb stod inför en omöjlig uppgift. Otroligt synd, eftersom vissa sekvenser är Spider-Man i sitt absoluta esse.

4. Spider-Man (2002)

Green Goblin flyger
Foto: Sony Pictures

Det smärtar mig att placera Sam Raimis första film så här lågt på min lista! 2002-års första sving med Spidey var min absoluta favoritfilm under min finniga pubertet och markerade den första rullen som jag såg fem gånger på bio. Så, vad har hänt? Har tidens tand varit oschysst mot Tobey Maguires storögda übernörd?

LÄS VIDARE: Original vs remake: Spider-Man vs The Amazing Spider-Man

Svaret är utan tvivel ja. Ålderstecknen på första filmen börjar bli osmickrande uppenbara och stundtals når ostigheten tramsigt höga höjder. Willem Dafoe är påtvingad en halloween-maskering i äkta plast och datoreffekterna känns idag ordentligt själlösa. Dessutom är romantiken mellan Kirsten Dunst och Tobey Maguire segare än en Werter’s Original.

Tack och lov har filmen något som ovanstående saknar: Fokus. Ursprungshistorien är fortfarande klockren och tematiken håller hela vägen. Dessutom retar mordet på farbror Ben fortfarande mina tårkanaler.

3. Spider-man: Homecoming (2017)

Spider-Man softar på vad som kan vara ett hustak. Bilden är från filmen "Spider-Man Homecoming"

Med Spider-Man: Homecoming höjs kvalitéen på den här listan med några ordentliga snäpp. Homecoming är trogen sin serieförlaga och lyckas balansera den snudd på omöjliga balansgången mellan att kännas personlig och samtidigt lättillgänglig.

LÄS VIDARE: Vår recension av Spider-man: Homecoming

Regissören Jon Watts inriktning på High School-genren visade sig vara ett snilledrag, och en karaktär som lätt kunde tolkats trist igenkännande känns med Homecoming sprudlande fräsch. Humorn sitter som handen i handsken och Parker är minst lika stora delar nervös tonåring som snabbt svingande superhjälte. Jag längtar efter att få se Tom Holland växa och mogna in i rollen som vår älskade kvartersspindel.

2. The Amazing Spider-Man (2012)

Foto: Sony Pictures

Det är dags för den stora vattendelaren: Marc Webbs The Amazing Spider-Man. Rebooten delade upp publiken i två läger: ett som hävdade att filmen var en trött och onödig upprepning och ett annat, där undertecknad satt sin flagga, som suktade efter en modern tappning av nätsvingaren.

Jag kan absolut ge oppositionen att Webb hamrar på välbekanta och lite trötta spikar ibland. Ja, vi har redan sett Peter experimentera med sina nyvunna spindel-krafter och vi har redan sett hans farbror Ben hänsynslöst skjutas ner, men The Amazing Spider-man presenterar detta med ett brinnande tonårsuppror som är befriande att skåda. Andrew Garfield är fullständigt älskvärd, Emma Stone magnifik och rebooten har hjärtat på rätt ställe. Den må sakna originalets fokus, men styrkorna överväger utan tvivel svagheterna.

1. Spider-man 2 (2004)

Foto: Sony Pictures

Spider-Man 2 är arketypen av en uppföljare som gör allt rätt. Vi får mer, helt makalös, action varvat med mycket starkare karaktärsporträtt.

Äntligen får vi se konsekvenserna av att välja den ansvarsfulla vägen i livet, och framförallt, vad som händer när du tappar tron. Castingen avAlfred Molina som Doc Ock är klockren och Raimis andra äventyr känns som en lustfull serietidning som samtidigt vågar ge sig an en del mogna teman. Spider-Man 2 är spindelns vackraste svansång!

Inline
Inline