The Mummy

The Mummy (2017)

  • 1 tim 50 min
  • Action, Äventyr
Uppdaterad 20 januari 2020 kl. 08:01 | Publicerad 09 juni 2017 kl. 10:06
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Alex Kurtzman
  • Manus:
    David Koepp, Christopher McQuarrie och Dylan Kussman
  • I rollerna:
    Tom Cruise, Sofia Boutella, Annabelle Wallis, Russel Crowe, Jake Johnson m. fl.

I en era där Disney, Fox och Warner Bros. dominerar biograferna med sina superhjältefilmer är det nu Universals tur att satsa på ett delat filmuniversum. The Mummy är den första filmen i en tänkt filmserie som ska fokusera på studions ikoniska skräckklassiker. I denna stigande värld, kallad "Dark Universe", hittar vi klassiska karaktärer som Mumien, Frankensteins monster och Wolfman. Men kommer Dark Universe verkligen att leva upp till sitt namn? Av vad vi hittills kan döma tyder mycket på att filmerna främst pryds av ett starkt äventyrs- och actiontema. Startskottet The Mummy bjuder på just denna genrecocktail, men misslyckas fullständigt med att förföra mig. Besvikelsen beror mestadels på ett riktningslöst manus och en regivision utan pondus.

När den egyptiska drottningen Ahmnet (Sofia Boutella) vaknar till liv efter tusentals år av vila, vill hon hämnas på den värld som mördade henne. Den före detta soldaten Nick Morton (Tom Cruise) hamnar ofrivilligt i vägen för hennes planer och får en förbannelse kastad över sig. Nu tvingas han fly från både Ahmnets övernaturliga krafter och den hemliga organisationen "The Prodigum", som leds av Doktor Henry Jekyll (Russel Crowe). Till sin hjälp har Nick arkeologen Jenny Halsey (Annbelle Wallis).

Trots att Tom Cruise snart är femtiofem vårar gammal har han på senare år tagit tillbaka sin status som en av världens mest omtyckta actionstjärnor. Även om han alltid ger hundra procent i sina filmer har han en förmåga att välja manus som är allt annat än genomtänkta (Jack Reacher 1 och för att nämna ett par). I The Mummy har Cruise återigen klivit i denna fälla.

Redan fem minuter in i filmen har samtliga karaktärer introducerats. Cruises karaktär känns som en skugga av Indiana Jones, och har med sig en gnällig sidekick spelad av New Girl-stjärnan Jake Johnson. Det visar sig snabbt att de har ett knasig vänskapsrelation, men deras kemi är allt annat än spännande. Dialogerna mellan dem saknar liv, och för heller inte berättelsen framåt. Sedan kastas arkeologen Jenny Halsey (Annabelle Wallis) in i mixen. Hennes funktion är tydlig – att undervisa oss i egyptisk historia och fly från monster.

POD: Tom Cruise åldras men inte hans "kärleksintressen"

Filmen är fylld av plot holes och oklara motivationer. I en scen har Norton och Halsey precis överlevt en flygolycka där flera människor omkommit. De sitter då på en bar och diskuterar just egyptisk historia, som om ingenting har hänt. Bara logiken av att de har lämnat sjukhuset samma dag som kraschen skedde gör att jag har svårt att komma in i handlingen.

Skådespelarnas prestationer är filmens största behållning. Cruise har alltid varit skicklig på att förmedla svindlande känslor och gestalta någon som genomgår en stor förändring. Det får han verkligen utrymme för i denna film. Det finns scener där vi förstår varför han fortfarande är en av Hollywoods hetaste stjärnor, men trots en stabil insats av Cruise är det faktiskt Boutella och Crowe som själ showen. Hur Boutella, som spelar Mumien, använder sig av sin bakgrund som professionell dansare är något av filmens få höjdpunkter. Om hon fortsätter att utmana sig själv i udda roller som den här, lär även hon bli en av Hollywoods hetaste skådespelare.

Crowes karaktär Jekyll är personen som ska knyta an alla kommande filmer i "Dark Universe". Detta anser jag verkligen att Universal har gjort rätt. Även om vi bara får ett litet smakprov på hans alter ego "Mr. Hyde", så räcker det för att jag skulle vilja se mer av karaktären i en annan film.

I sin helhet är dock The Mummy ett oinspirerat försök till ett frestande Blockbuster-äventyr. Det är proppat med klyschor och karaktärer vi har sett tusen gånger förut. Även om skådespelarnas prestationer är bra, är de inte tillräckliga för att vara värd biobiljetten.

Bäst: Sofia Boutella

Sämst: Den fattiga kreativiteten

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL