Är verkligen de förlängda versionerna av Sagan om ringen bäst?

Sagan om konungens återkomst (2003)

Laddade upp till tänderna med sötsaker och snacks, satte jag och mina kumpaner oss ner i soffan för att ha ett Sagan om ringen-maraton. Givetvis med de förlängda versionerna. Varje gång jag återbesöker Tolkiens värld upptäcker jag något nytt. Detta var mitt tredje maraton och den här gången började jag ordentligt fundera på om de längre versionerna på ungefär 12 timmar, verkligen är bättre än de vanliga på strax över nio.

Jag såg de förlängda versionerna för första gången flera år efter att de hade kommit ut och har under de senaste sex åren hållit mig till dem och hävdat att de ger den bästa bilden av historien. Nu är jag inte lika säker längre.

Scen från Sagan om de två tornen där Eowyn demonstrerar sina bristande matlagningskunskaper

Ibland är de tillagda scenerna viktiga för att förstå handlingen, till exempel får vi reda på vad som händer med Saruman, och en större förståelse för Faramir och Boromirs syskonrelation. Men samtidigt innehåller de flera tramsiga och tråkiga partier, som egentligen inte tillför något viktigt. Drick-tävlingen, flykten från fallande dödskallar i de dödas grottor, Galadriels presenter till brödraskapet, Eowyns oförmåga att laga god soppa och Merry och Pippins bråk om vem som växer mest av att dricka vatten i Fangorn-skogen. Bioversionerna är tajtare och har under vissa scener ett mycket bättre tempot. Till exempel när Frodo och Sam, i början av Sagan om de två tornen, klättrar runt bland bergen och träffar Gollum.

De olika problemen jag upplevde nu med de förlängda versionerna förstärktes tyvärr av vårt långa maraton. Under mitten av den tredje filmen, Sagan om konungens återkomst, började tröttheten ta mig och fokusen försvann. Nästa gång blir det nog en film per dag i stället. Fatta mig inte fel, ett Sagan om ringen-maraton är galet kul och något alla minst en gång bör uppleva. Fast denna gången hade jag hellre dragit ut på det och behållit fokus filmerna igenom.

Förlängd scen från Sagan om konungens återkomst där vi får se vad som händer med Saruman.

Den sista saken jag tar med mig från min maratonsittning är det utomordentliga skådespelet filmerna faktiskt erbjuder. Vanligtvis tänker nog de flesta på effekter och episkt äventyr, när Sagan om ringen kommer på tal. Men filmerna är faktiskt väldigt skådespel-fokuserade och flera scener byggs helt upp av närbilder, blickar, känslor och bra levererade repliker.

Summa summarum. Har du aldrig haft ett Sagan om ringen-maraton är det ett måste, och har du aldrig sett de förlängda versionerna bör du göra det för att se vad de tillför. För min del kommer jag dock nästa gång att se bioversionerna en dag i taget och njuta under en längre tid av ett bättre tempo. Men vem vet, kanske kommer jag redan då att sakna de bortklippta stunderna som Peter Jacksons trilogi faktiskt erbjuder.

Vad säger du, är de förlängda versionerna bättre än de vanliga? Tumme upp = ja, tumme ner = nej.

About David Lindahl 448 Articles
27-årig journaliststudent med ett enormt intresse för filmens värld. Har speciell förkärlek för westerns, tunga draman och skådespelaren James Stewart.