The LEGO Batman Movie (2017)

Ensam är inte stark, ett budskap som de datoranimerade plastfigurerna i The LEGO Batman Movie för fram. Filmen är en fristående uppföljare till den oväntade megasuccén Lego-filmen (2014), där den helt vanliga byggnadsarbetaren Emmet räddar världen med hjälp av legofigurer från alla möjliga filmuniversum.

En av dem som bistod honom var den mörke riddaren, i filmen porträtterad som en egensinnig besserwisser som gärna tog åt sig äran för andras bedrifter. Han charmade publiken med rappa one-liners. Därför är det inte oväntat att han nu får sin egna film som handlar om personlig utveckling och att våga visa känslor.

För många är det lättare sagt än gjort. Särskilt när det gäller machotypen Bruce Wayne alias Batman (Will Arnett ger röst). Som föräldralös är han rädd för att omfamna sina medmänniskor, och när han inte räddar staden för han en isolerad tillvaro i sitt gigantiska slott. Hans enda riktiga vän är butlern Alfred (Fiennes), som gör sitt bästa för att få Bruce att komma ur sitt skal. Miljardären tycks dock vara bortom all räddning.

Det blir inte heller bättre när den nya poliskommissarien Barbara Gordon (Dawson) bestämmer att staden inte längre har behov av en laglös hämnare. Istället tycker hon att Batman ska börja samarbeta med poliskåren och få fast Jokern (Galifianakis), som sedvanligt härjar i stan. Barbara, Alfred och Robin (Cera) – en ung pojke som Batman av misstag adopterar – blir nyckelpersoner när de försöker få Batman att komma i kontakt med det mänskliga inom sig.

När jag såg Lego-filmen för ett par år sedan brast jag ut i skratt ett flertal gånger. Exempelvis när Batman dissar sin flickvän för att sticka iväg och festa med Han Solo på Millenium Falcon. Men i The LEGO Batman Movie, som både har ny regissör och manusförfattare, är skämten barnsligare. Skaparna bakom filmen hoppas frambringa skratt genom att låta en kavalkad av ondsinta skurkar gå bärsärkagång i Gotham. Det blir mycket hysterisk action som nog endast gör de allra minsta nöjda. Att skämten mellan Batman och Robin hamnar på en ’’jag-har-inga-byxor-på-mig’’-nivå är också lite konstigt. Framförallt med tanke på att filmbolaget gjorde satir på den typen av humor i inledningen av Lego-filmen.

Men tack vare ett fint budskap, tydliga målsättningar för huvudkaraktären och ett snyggt soundtrack fungerar ändå filmen ganska bra. Och när Batman får chansen blir det roligt. Framförallt i en scen när Barbara föreslår att de ska ta hjälp av superskurkar för att stoppa Jokern. Då utbrister Batman bittert: ’’Ta hjälp av skurkar för att bekämpa skurkar? Det låter korkat’’. Blinkningen åt förra årets Suicide Squad är tydlig.