Vad var bäst på TV i januari?

Årets första månad har varit överraskande bra, men vilken serie var egentligen bäst?

One Day at a Time
Stillbild från Netflixs One Day at a Time. Foto: Netflix

Januari brukar vara lite av en mellanmånad när det kommer till bra kvalitetsteve. Serier vars säsonger är tio avsnitt eller mindre ser till att runda av innan jul medan serier med säsonger långa nog att styckas upp i två passar på att leverera en ”mid-season finale”, för att återkomma med andra halvan någon gång under nästkommande års första kvartal. Trenden bröts dock av action/konspirations-serien Shooter, som valde att ändå släppa ett avsnitt mitt under mellandagarna.

LÄS OCKSÅ: ‘SHOOTER’ creator, John Hlavin, about the making of season 1 and what might come next

Sherlock öppnade TV-året redan på kvällen den 1:e januari med ett ovanligt svagt avsnitt. Britterna, som är kända för sina korta men välproducerade säsonger, har redan hunnit sända samtliga avsnitt från den fjärde säsongen – med en ojämn kvalité på avsnitten. Vi hann på de tre avsnitten få se ett av seriens sämsta, ett av de absolut bästa och avslutningsvis något som var varken eller. En femte säsong är ännu inte bekräftad vilket innebär att säsongsfinalen kan vara det sista vi får se av Benedict Cumberbatchs och Martin Freemans versioner av Mr. Holmes och Dr. Watson.

LÄS OCKSÅ: Recension – Sherlock (säsong 4, avsnitt 2)

Några andra återkommande serier var Homeland med sin sjätte säsong och förra årets nykomlingar The Path, Outsiders och Colony har hunnit återvända med några avsnitt. Hittills är det utan tvekan The Path och Homeland som har öppnat starkast. Homeland-skaparna verkar för övrigt ha satsat alla sina kort på att Hillary Clinton skulle gå ut som klar vinnare i det amerikanska presidentvalet. Den sjätte säsongen handlar nämligen delvis om den kvinnliga tillträdande presidenten och spelet bakom kulisserna inför installationen.

Vi har även fått stifta bekantskap med ett gäng helt nya TV-serier under januari. 

Tom Hardy i Taboo som dyker upp hos HBO Nordic inom kort. Foto: FX.
Tom Hardy i Taboo som visas hos HBO Nordic. Foto: FX.

LÄS OCKSÅ: Recension – Taboo (avsnitt 1)

Tidigt in på året damp Tom Hardys Taboo ned med ett nattsvart första avsnitt. Om du är förtjust i Hardys råa prestationer i Peaky Blinders samt The Revenant, lär Taboo ligga dig i smaken. Fast serien kommer garanterat att dela tittarna i två läger. Hata eller älska.

History Channel har äntligen släppt lös sin nya satsning, Navy Seal-dramat Six, som nu går att se hos HBO Nordic. Ett gäng Navy Seals kallas in för att rädda sitt före detta befäl, som har kidnappats av Boko Haram. History Channel ligger bakom den omåttligt populära vikingaserien, Vikings, och Six är deras andra försök med en manusskriven egenproducerad TV-serie. Två avsnitt in på säsongen så bådar den gott.

Amazon har via sin streamingtjänst, Amazon Prime, släppt Bryan Cranstons Sneaky Pete. Likt Netflix släpper Amazon hela sina säsonger på en gång, vilket gör att det går att uttala sig mer definitivt om kvalitén kring Sneaky Pete. Pilotavsnittet gjordes avsevärt tidigare än resten av serien när det var tänkt att den skulle sändas på CBS som en procedural. Tänk er något i stil med CSI/NCIS/The Mentalist där varje avsnitt har ett tydligt problem eller fall som behöver avslutas och fint rundas av inom loppet av drygt 45 minuter. Lyckligtvis knep Amazon serien skrev om den för att låta hela säsongen handla om ett specifikt utdraget ”problem”. Sneaky Pete kommer inte att leta sig in på några topp-tio-listor i slutet på året, men om du tar dig förbi det inledande avsnittet är det en sevärd fortsättning som väntar.

ASoUE
A Series of Unfortunate Events visas hos Netflix. Foto: Netflix

Slutligen har vi kommit fram till TV-seriegiganten Netflix. Under januari har vi hittills fått ta del av One Day at a Time, A Series of Unfortunate Events och Frontier. Jag har i vanlig ordning girigt plöjt samtliga säsonger – här hittar vi både månadens bästa nya serie och månadens sämsta. Vi börjar med den som är varken eller. A Series of Unfortunate Events var stundtals skrattretande vacker att titta på och ibland räcker det för att jag ska fortsätta att vilja ta mig igenom en serie. Den tillför däremot inte något nytt. För en mer omfattande recension så kan du trycka här.

Månadens stora besvikelse var Frontier. En samproduktion mellan Netflix och kanadensiska Discovery Channel. Serien utspelar sig i samma tid och miljö som Leonardo DiCaprios The Revenant, men med soon to be DC:s Aquaman (Jason Mamoa) i huvudrollen som vilden Declan Harp. Tyvärr visar det sig att när Netflix parar ihop sig med Discovery Channel så blir det bara ”bla-ha” med manus-biten. Bitvis fullständigt förskräcklig. En dålig blandning av The Revenant och Days of our Lives.

Årets hittills bästa serie och största chock är ingen mindre än One Day at a Time-rebooten hos Netflix. One Day at a Time var en serie som med start 1975 sändes i över 200 avsnitt i USA. Jag vet inte om den någonsin visades på svensk TV, men jag betvivlar att det finns ett större antal svenska fans till originalet. I rebooten får vi i alla fall följa den kubanska familjen Alvarez bestående av en frånskild tvåbarnsmamma (Justina Machado) som med hjälp av sin inneboende mamma/mormor (Rita Moreno) försöker uppfostra sina barn. Till sin hjälp har de också grannen/hyresvärden Schneider.

One Day at a Time ser till en början ut som vilken annan sitcom som helst. Fast One Day at a Time lyckas på ett snudd på fantastiskt sätt gestalta allt från familjevärderingar, feminism, sexualitet, åldrande, effekter av krig och migration. Det är en komedi, inget snack om saken, fast den lyckas bränna till ordentligt vid ett par ställen – näsdukar är helt klart att föredra. Om det är en serie jag vill rekommendera från årets första månad så är det utan tvekan; One Day at a Time.