Paulina

Paulina (2015)

  • 1 tim, 43 min
  • Drama
Uppdaterad 04 december 2019 kl. 19:12 | Publicerad 03 november 2016 kl. 16:11
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Santiago Mitre
  • Manus:
    Santiago Mitre & Mariano Llinás
  • I rollerna:
    Dolores Fonzi, Oscar Martínez, Esteban Lamothe m.fl.
Mor och dotter håller om varandra i "Paulina"
Foto: Folkets Bio

Regissören Santiago Mitre har tillbringat det senaste året på resande fot. Från land till land har han rest för att visa sin senaste film Paulina, eller La Patota som den heter på originalspråk. Faktum är att filmen visades i Sverige redan under Göteborgs Filmfestival i januari tidigare i år, men först nu har den fått en mer utbredd biopremiär.

Paulina har en fin karriär som advokat utstakad framför sig, eller åtminstone tycker hennes far detta. Han blir därför väldigt besviken när hon bestämmer sig för att lämna juridikstudierna bakom sig och istället ta ett jobb som lärare på en skola, långt ut på landsbygden. Pappan protesterar högljutt, men Paulina är orubblig i sin övertygelse om vad hon vill göra med sitt liv. Kort därefter går flyttlasset och hon inleder snart sin nya tjänst på den lilla skolan.

En kväll när hon är på väg hem från en kollega, blir hon överfallen och brutalt våldtagen av ett killgäng. Paulina har sitt eget sätt att hantera den hemska händelsen, något som återigen möts av protester från bland andra hennes far. Fast hon är även denna gång fullt övertygad om att hennes sätt är det rätta.

Filmens huvudperson är en mycket intressant karaktär. Hon är en stark kvinna som kritiseras av sin omgivning för att hon inte agerar och reagerar på det sätt som omvärlden förväntar sig av henne. Sättet personerna omkring henne reagerar på blir en slags spegling av de normer som råder i samhället hon lever i. Personligen anser jag att samhällets förhållningssätt är mestadels negativt, men det är inte helt självklart. Någon annan kan säker tycka precis tvärt om här vilket bara gör filmen ännu mer fascinerande.

Vidare är Paulina en film med bra musik och vackert foto, med flera långa tagningar som är riktigt välkomponerade. Om jag ska anmärka på något, så är filmens första två akter något svagare än den tredje. Anslutningen är emellertid så stark att den med råge väger upp för filmens tidigare småbrister.

Bäst: Dolores Fonzis insats som Paulina, vilken hon har prisats för flera gånger om.

Sämst: Att händelserna som skildras i denna film är ett ständigt pågående problem världen över.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL