Topp 5 Remakes – Mina absoluta favoriter

Foto: Universal Pictures
Foto: Universal Pictures

Remakes. Ett skarpladdat fenomen i filmvärlden som ofta delar upp publiken i två högljudda, militanta läger. Remakes har en fenomenal kapacitet att reta upp och uppröra. Cineaster och fans regresserar till defensiva småbarn som trilskt klamrar sig fast i gårdagens varma famn.

Jag har en skapligt positiv inställning till remakes och omtolkningar. Bra historier förtjänar att återberättas och stöpas om i fräscha former och i denna artikel vill jag slå ett positivt laddat slag för mina fem favoriter. Detta är mina fem favorit-remakes.

5: Djungelboken (2016)

Foto: Walt Disney Pictures
Foto: Walt Disney Pictures

Jag inleder listan med en modern käftsmäll alá högbudget! Jon Favreaus CGI-skapelse är allt en snortajt remake bör sträva efter att vara. Djungelboken hanterar källmaterialet med försiktig vördnad och snickrar samtidigt vidare på så gott som alla hörnstenar.

Jag är nog inte ensam om att  allt som oftast sakna en mänsklig hook hos CGI-skapelser. Datorgenerade karaktärer känns ofta som plastiga stycken där ingen stadig emotionell kontakt knyts. Så är icke fallet i denna nytolkning. Favreau levererar fullfjädrade karaktärer! Detta är talande djur som lever och andas och varenda karaktär ges ytterligare lager mumsigt kött på sina ben. I synnerhet antagonisten Shere Khan har genomgått en totalrenovering och är här en ärkeskurk med vattentät motivation som levandegörs i hans fruktansvärda handlingar.

LÄS OCKSÅ: Original mot Remake: Djungelboken vs Djungelboken

I fallet Djungelboken har originalet inte mycket att kontra med. Favreau krossar mina nostalgiska rosa glasögon med ett utvecklat berättande som med enkelhet fyller i alla suddiga konturer från originalets ganska platta karaktäriseringar och historia. Detta är sannerligen en remake som inte ens de grövsta bio-puritanerna kan finna mycket att gnälla över.

4: Scarface (1983)

Foto: Universal Pictures
Foto: Universal Pictures

Plats på scenen för Pacinos megalomaniska gangster Tony Montana! På plats nummer fyra finner vi Brian De Palmas Scarface.

Scarface är en remake på gansterrullen från 1932 med samma namn. Ärr-ansiktet från 1932 är fortfarande en väl berättad och tajt upplevelse – men De Palma bjuder på samma recept fast med en ordentlig plusmeny på köpet. De Palma lyckas kapsla in 80-talets Miami i en fullkomligt neon-osande atmosfär som smittar ända ut i filmsoffan. Regissören gör en djupdykning i en ganska konventionell ”rise and fall”-historia, men förmedlar kalaset med genomborrande brutalitet, utrustad med en tung stålhättad känga.

LÄS VIDARE: Original mot Remake: Scarface vs Scarface

Scarface (1983) brer på och bygger vidare på det redan stabila byggnadsverk som är originalet. De Palma har behållit en överraskande massiv stomme från originalets historia men bombarderar oss med mängder av flera mumsiga ingredienser. Resultatet är inget annat än en 170 minuter lång murbräcka till rulle!

3: The Departed (2006)

Foto: Warner. Bros
Foto: Warner. Bros

Välkommen till Bostons karga gator och torg där kriminella uslingar infekterat infrastrukturen. Det är givetvis Martin Scorceses remake på Hong Kong-rullen Infernal Affairs, The Departed, jag talar om.

I fallet The Departed är undertecknad dock en aning kluvenInfernal Affairs är nämligen en tokigt tight thriller likaså. Dock är skådespelarnas insats i denna omtolkning så laddade med stjärnglans och karisma att originalet har svårt att värja sig. Lägg sedan på ett manus starkt kryddat av Scorceses egenheter och säregna, bitska dialog och du är inte många steg från en perfekt balanserad och nästan krampaktigt rafflande gangster-rulle!

LÄS OCKSÅ: 7 Favoriter av Martin Scorsese!

Precis som i fallet Scarface är detta ett typexempel på ett redan kompetent verk som skänkts en ordentlig ansiktslyftning – där historien fått en köttig dos av ”extra allt”. The Departed är sannerligen en otrolig remake som förbättrar en redan fantastisk rulle.

2: The Thing (1982)

Foto: Universal Pictures
Foto: Universal Pictures

Silvermedaljen går till ingen mindre än John Carpenters illvilliga utomjording The Thing! Carpenters ansiktslyftning på originalet, The Thing From Another World, lyfter källmaterialet till sin sanna potential.

The Thing är en klaustrofobisk feber-mardröm som enträget gnagar på ditt bräckliga psyke. Carpenter injicerar en köttig dos av gore, paranoia och praktiska effekter som inte är av denna världen. The Thing From Another World är stabilt cementerad som en inflytelserik science-fiction rulle som la grunden för ännu matigare utomjordingar – och Carpenter förvaltar sin chans ypperligt i denna remake.

Carpenter tar vara på originalets potential samtidigt som han låter den agera grogrund för ett uppdaterat skräckmästerverk. Regissören lyckas lyfta källmaterialet till sin sanna potential och levererar en skarpt ångestladdad resa som lämnar originalets utomjording storögd och totalt paff.

1: The Fly (1986)

Foto: 20th Century Fox
Foto: 20th Century Fox

Vinnaren är David Cronenbergs genetiska potpurri av människa och fluga – The Fly! Jag är saligt förälskad i Cronenbergs body-horror mästerverk!

The Fly lyckas vandra en knivskarp egg mellan premissens ostighet och en perfekt balanserad ton som ständigt bibehåller en mänsklig touch. Denna egendomliga smet är dessutom kryddat med ett stänk av bäcksvart humor. Cronenberg tar vara på kugghjulen som gjorde sitt jobb i originalet och byter ut alla rostiga reservdelar. Slutresultatet är något så unikt som ett hjärtetungt mänskligt drama insvept i ångestladdad skräck. Detta borde inte fungera – men det gör det.

Plussa på några av de mest fantastiska smink-insatser jag skådat och två vansinnigt charmanta ankare i form av Jeff Goldblum och Geena Davies och du har en rulle som är lika unik i sin laddade filmupplevelse som huvudpersonens genuppsättning. The Fly är ren och skär remake-mumma!

Glömde jag någon film på min lista? Vi vill höra vad du tycker! 

About Fredrik Edström 230 Articles
Med den ena foten stabilt placerad i den bombastiska, högbudet-världen och den andra i mysiga karaktärsdrivna draman blir jag knappt själv klok på min filmsmak. Dock är en sak säker: Jag är djupt förälskad i filmens värld.