Den siste scouten (1991)

Den avdankade privatdetektiven Joe Hallenbeck (Willis) slår sig samman med den avdankade före detta amerikanska fotbollsspelaren Jimmy Dix (Wayans) för att utreda mordet på Jimmys flickvän och Joes klient, Cory (Berry), som visar sig vara en del i en större konspiration som sträcker sig ända upp i maktens korridorer.

Den siste scouten plågades av manusändringar, osämja mellan filmens två huvudrollsinnehavare och övervägande dåliga recensioner. Men själv tycker jag att det gick rätt så bra ändå. Vid ett tillfälle i filmen utbrister Jimmy till Joe: ”Du måste vara den dummaste snubben i världen. Du gör det här för att rädda livet på mannen som förstörde din karriär och för att hämnas mannen som knullade din fru.” Det spelar egentligen ingen roll om detta konstiga upplägg är ett resultat av panikslagna manusändringar i elfte timmen. För saken är att det funkar.

Shane Black står för manuset. Han är även känd för sina vassa manus till Dödligt Vapen-serien och The Long Kiss Goodnight, som alla är actionkomedi-klassiker (den sistnämndas klassificering som klassiker kanske kan diskuteras, men här är det jag som bestämmer). Filmen är fartfylld, har någorlunda intressanta karaktärer och är, framför allt, rolig. Nu för tiden består actionkomedi-genren för det mesta av halvkassa och skrikiga filmer som Ride Along, som, ärligt talat, inte är särskilt rolig. 21 Jump Street är lite bättre. Det största problemet med actionkomedi-genren nu för tiden är att de flesta filmerna är väldigt flamsiga. Så är det dock inte med Den siste scouten, som istället bjuder på uppkäftiga repliker och hårdkokta karaktärer.

Bruce Willis expert på bakfulla hårdföra män.

Bruce Willis är expert på att spela bakfulla men hårdföra män. Han har även en lysande talang när det kommer till att leverera uppkäftiga kommentarer. Wayans har för det mesta annars gjort komedier av den flamsiga sorten, exempelvis Major Payne och Blankman, men bevisar med denna film att han kan hålla jämna steg med Willis, vilket är en bedrift. Detta syns bäst i scenen där de möter två torpeder. Den ena torpedens namn är Jake. Den andra benämns som ”Scrabble Man” (=Alfapet-mannen) i eftertexterna, eftersom hans ordförråd kanske är lite större än de flesta torpeders. Jake hotar den uppkäftiga duon med en pistol medan Scrabble Man kaxigt har händerna i fickorna. Istället för be för sina liv eller ens ta situationen på allvar, levererar Joe och Jimmy uppkäftiga kommentarer, en efter en.

Förutom Joe och Jimmy och Scrabble Man, finner vi andra intressanta karaktärer i denna 90-talspärla. De kanske inte är vidare djupa och övergår till och med i stereotyper emellanåt. Dessa stereotyper blir dock aldrig tröttsamma. Som den feta gubbe från Texas vi finner på toppen av skurkpyramiden. Denna roll spelas av Noble Willingham, som gjorde skurkar från Texas till en konstform under sina sjuttiotvå år på denna jord. Hans högra hand, Milo (Negron), är en särdeles speciell karaktär. Han har ett feminint sätt att tala på, men är också en livsfarlig fiende.

Gillar du 90-talets actionkomedier med sylvassa repliker, hårdkokta karaktärer och spännande actionsekvenser, finns det få filmer som kan mäta sig med den här. Filmens största styrka är dess många lysande individuella scener. Den är, så klart, inte utan sina brister. Det finns anledningar till att den sågades av många kritiker. Exempelvis är filmens struktur lite småbräcklig, och skurkarnas motiv, som presenteras väldigt sent i filmen, är ungefär lika vasst i sammanhanget som ett bowlingklot. Men det spelar ju ingen roll. För den här filmen klarar sig långt på sin dialog och sina karaktärer.

Bäst: De vassa replikerna.

Sämst: Strukturen är bristfällig.