Dessa 3 punkter ska rädda DC:s Filmuniversum!
Än är det inte för sent för DC!
Serietidningsgiganten DC:s enorma, expansiva universum av superhjältar och gudar i kulört spandex har tagit sina första trevande kliv. Dessvärre har det varit en smärtsam övergång från serietidningen platta sidor till vita duken. DC:s cinematiska universum är i akut behov av första hjälpen och en ordentlig ommöblering – detta är mina tre förslag för att bukt på de värsta problemen.
3. Pigga filmskapare
Nyckeln till ett fräscht universum är mångfald. Det behövs ett matigt spektrum av olika regissörers stilar och berättande för att undvika stagnation och kreativ trafikstockning. Att exempelvis ge Zack Snyder ansvaret för kommande Justice Leauge är ren och skär dumdristighet, oavsett hur din dom kring Man of Steel och Batman v Superman: Dawn of Justice löd. Det finns en överhängande risk att det gigantiska filmuniversumet glider ner i ett monotont och enformigt dike.
LÄS OCKSÅ: Vår recension av Batman v Superman: Dawn of Justice
Mitt förslag är: ge unga filmskapare med en unik visuell snärt samt förmåga att berätta en fängslande och sprakande historia chansen. Det vore fantastiskt att hungriga talanger som Jeremy Saulnier (Blue Ruin, Green Room) eller Damien Chazelle (Whiplash) ta sig an genren. De har visat att de är här för att stanna med otroligt fängslande alster. Eller varför inte Matt Reeves (Dawn of the Planet of the Apes), som distinkt markerat att han kan förvalta en hög budget utan att historien avdunstar i mullret av Hollywood-maskinen och CGI. Att Patty Jenkins regisserar Wonder Woman och Ben Affleck kommande The Batman är steg i rätt riktning, men det behövs fler distinkta röster i DC:s mumsiga superhjälte-stall.
2. Tålamod!
Suicide Squad var en salig röra. Relativt engagerande karaktärer som agerade i motvind mot undermåligt berättande och knagglig, hostande struktur. Anledningen till detta är den absurda idéen att introducera tio karaktärer i en och samma film. Det omöjliggör att jag som publik binder någon betydande relation till karaktärerna innan de slår sina skurk-påsar ihop.
Batman v Superman led av liknande problematik. Zack Snyder introducerar en sprillans ny Batman i BvS, vilket ger Man of Steel ansvaret att agera stomme. Snyder ställer sina superhjälte-giganter mot varandra i ringen för tidigt, innan någon betydande relation knutits mellan karaktärer och publik. Resultatet blir en batalj kantad av ineffektivitet.
LÄS OCKSÅ: Vår recension av Suicide Squad
Mitt förslag är: Spela inte catch-up med Marvel! Marvels cinematiska universum etablerades 2008 med Iron Man och har sedan varsamt byggt upp imperiet. The Avengers behövde inte fokusera på att introducera våra hjältar med verkningslösa flashbacks (ja, jag tittar på dig Suicide Squad) utan kan fokusera på karaktärernas samklang och bitska interaktion. Detta legitimerar en team-up. Det känns som att samla gamla bekanta på skärmen och låta dem gå lös på varandra.
En varsam och tålmodig approach till bygget är vad DC behöver. Nu genomsyras imperiet av platta team-ups och versus-filmer befriade från känslomässig kärna.
1. Warner Brothers – släpp strypgreppet om era kreatörer
Filmvärldens äckliga byråkrati-ansikte visar sin fula nuna gång på gång. Ett illavarslande högt antal rapporter om processen hos filmbolaget Warner Bros pekar på en sak – filmbolaget har ett kreativt strypgrepp om sina kreatörer. Släpp taget!
Suicide Squad var i sina bästa stunder en gravt bipolär upplevelse med en ton pendlande mellan mörkt och allvarsamt, till stollig och lekfull. Rapporter gör gällande att regissören David Ayer var under stor press från filmbolaget och att omfattande omtagningar ägde rum. Tyvärr märks denna tumult på den slutgiltiga produkten. Ibland visste jag inte om jag tittade på en musikvideo eller bara en otroligt generisk superhjälterulle. En trasig slutprodukt som mycket väl kan vara resultatet av att för många, giriga fingrar har varit framme och petat i den kreativa pajen.
Mitt förslag är: lita på era kreatörer! Låt era visionärer berätta sin historia. Kompromissa, absolut – det är en vital del av den kreativa och kollaborativa processen – men bakbind inte filmskaparna. Guardians of The Galaxy, Iron Man och Deadpool tilltalar för att det finns en enhetlig ton och en tydlig filmskapares röst. Att kalkylerat göra fåfänga försök att tilltala alla målgrupper resulterar i strukturell och tonal dissonans. Låt filmskaparna göra jobbet ni anställde dom för!
Detta var min lista över bandage och plåster DC:s filmuniversum är i desperat behov av. Det kanske låter som att jag har ett horn i sidan gentemot DC, men så är absolut inte fallet. Vad jag däremot har ett horn i sidan gentemot är cyniskt filmskapande. Håller du med mig om min lista eller är jag ute på hal is med min superhjälte-mantel? Kommentera, och diskutera gärna, mina hjälte-vänner!