Recension: The Man Who Knew Infinity (2015)

Foto: SF
Foto: SF

Film: The Man Who Knew Infinity (2015)
Manus & regi: Matt Brown
Med: Dev Patel, Jeremy Irons, Toby Jones m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim, 48 min

Att en indier skulle bli en framstående matematiker i England i början av 1900-talet ansågs av de flesta vara en omöjlighet. Det stoppade inte Srinivasa Ramanujan från att åtminstone försöka.

Den sanna historien om Srinivasa Ramanujan tar sin början i en liten indisk by. Han har en stor passion och en naturlig fallenhet för matematik, men ingen att dela det med. Det vill säga fram till den dag han möter en man vid namn Narayana Iyer som ser storheten i honom. Iyer hjälper Ramanujan att få kontakt med en viss G.H. Hardy på Trinity College i Cambridge, England. Efter en tid överraskas Ramanujan av en inbjudan att resa till Trinity College för att där samarbeta med Hardy. Hardy vill hjälpa Ramanujan att få sina teorier bevisade och förhoppningsvis även publicerade. Att lämna fru och familj bakom sig är inget lätt val, men till slut inser Ramanujan att han inte kan låta denna chans gå honom förbi. Väl på plats inser Ramanujan snart att det kommer att bli mycket svårare att lyckas med det han kom dit för att göra. Det kommer att dessutom ta mycket längre tid än väntat, speciellt när några händelser nere i Balkan utlöser det första världskriget.

The Man Who Knew Infinity bygger i grund och botten på en väldigt intressant berättelse. Det är även en hyfsat välgjord film med godkända skådespelarinsatser. Däremot känns det ganska tydligt att filmen är ett resultat av efterdyningarna från succéfilmen The Theory of Everything. Båda filmerna handlar om ett ungt matematikgeni som kämpar mot vad som ser ut att var oövervinneliga hinder för att nå sitt mål. Visserligen är hindren av olika karaktär men i övrigt är filmernas struktur i stort sett samma.

LÄS OCKSÅ: Recension: The Theory of Everything (2014)

När en film hamnar i skuggan av en annan succé på det här sättet är det av största vikt att den levererar på topp i alla aspekter samt bjuder på något alldeles extra, något som står ut. Tyvärr kan jag inte säga att The Man Who Knew Infinity får en bock i kanten på någon av dessa punkter. Med det sagt vill jag dock påpeka att det inte på något sätt är en dålig film, bara helt enkelt för slätstruken för att bli ihågkommen en längre tid. Något av det mest slätstrukna i filmen är huvudrollsinnehavaren Dev Patels skådespelarinsats och eftersom han är med väldigt mycket i filmen blir det han som mest hindrar filmen att nå de höga betygen. Den enda som egentligen utmärker sig lite extra skådespelarmässigt är Jeremy Irons. Hade de övriga skådisarna agerat på samma nivå som honom hade vi nog haft en lite mer minnesvärd film.

Man skulle kunna säga att The Man Who Knew Infinity är till The Theory of Everything vad Deep Impact är till Armageddon. Ungefär samma film, fast lite sämre.

Bäst: Berättelsen filmen är baserad på.

Sämst: Dev Patels insats i huvudrollen.
betyg_3

About Gustav Larsed 100 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.