Kostymserierna du inte får missa
Mer kostym till folket!
Få saker är så somriga för mig som en riktigt bra kostymserie, helst brittisk. Alla minns väl Miss Marple-repriserna som alltid verkade rulla på TV när man var liten? Jag vet egentligen inte varför jag fastnade för just kostymserier. Är det de fina kläderna? Det hövliga sättet att tala med varandra? Eller kanske det fruktansvärda klassystemet som innebar fattigdom för en större del av befolkningen? Eller är det helt enkelt bara så att jag är oerhört svag för Colin Firth i den där scenen vid sjön i Stolhet och Fördom från 1995? Det är svårt att säga. Här är i alla fall några av mina favoriter, som alla borde ses innan sommaren är slut.
Agatha Christie’s Poirot
Sedan 1989 har David Suchet spelat Hercule Poirot i sjuttio avsnitt, vissa filmlånga, andra omkring femtio minuter. Den belgiske före detta polisen, som flyttade till England som krigsflykting under första världskriget, fångade mångas hjärtan. Han är nitisk, pedant, och oerhört fåfäng. Trots detta har han en enorm värme i sina interaktioner med människorna han möter. Agatha Christie själv blev till slut trött på Poirot, men fortsatte att skriva böcker om honom på grund av en stor efterfrågan. Detta är en klassisk deckare, där många av avsnitten följer samma tydliga struktur, men det blir aldrig tråkigt. Poirot presenteras med ett visst antal misstänkta, och i slutet samlar han dem alla för att bevisa vem den skyldige är. Det är något speciellt i det Christie lyckades skapa. En serie om mord som på något vis också är mysig - där alla kan vara den skyldige.
LÄS OCKSÅ: Halvårets bästa TV summerat
North & South
För tolv år sedan kom miniserien North & South – idag är den något av en kultklassiker. Jag som ständigt är på jakt efter nya brittiska miniserier att se, finner ofta North & South högst upp på topplistor inom genren. Jag gissar att det beror på seriens oerhört autentiska känsla - de perfekta kostymerna, den nordengelska dialekten, och de fattiga fabriksarbetarnas försök till att förena sig och stå upp mot kapitalisterna. Lika viktig faktor tror jag att Mr Thorntons intensiva blick varit för seriens popularitet. Detta är en kärlekshistoria med industrialiseringen som kuliss. En berättelse om motsatser berättad med bomullsfabrikerna i bakgrunden. Många av skådespelarna gör väldigt fina insatser, inte minst Richard Armitage (senare i The Hobbit), Anna Maxwell-Martin (också i Bletchley Circle) och Brendan Coyle (senare Mr. Bates i Dowton Abbey).
Downton Abbey
Downton Abbey var en framgångsrik serie under sex säsonger, varav den sjätte och sista sändes förra året. Serien handlar om familjen Crawley och deras tjänstefolk i Downton Abbey. Downton är en serie som har en alldeles speciell förmåga att få små problem att verka livsavgörande. Vi får följa familjen Crawley under 15 år, och under denna tid genomgår vi som tittare enorma känslostormar. Ofta över banala saker som en bortsprungen hund, radions intåg i brittiska hem, eller en kokerska som är rädd för den nya uppfinningen kylskåpet. Samtidigt är Downton ett fantastiskt drama. Vi får bland annat följa familjens kamp för att kunna behålla sitt hem och att bevara sina traditioner i ett Storbritannien i förändring. Det jag uppskattar med Downton är människoporträtten. Serien är inte bara en historia om mäktiga adelsmän och kvinnor, utan också om människorna bakom dem. Varje betjänt och varje kammarjungfru. I Downton har alla sin plats - alla är viktiga.
LÄS OCKSÅ: TV-serier för regniga sommardagar
Emma
Denna lista skulle inte vara komplett utan Jane Austen. Hon är, trots allt, genrens kanske viktigaste person. Miniserien från 2009 med Romola Garai och Jonny Lee Miller i huvudrollerna, följer nästan boken perfekt. Jane Austen sa själv om Emma: "I am going to take a heroine whom no one but myself will much like”. Och det gör vi inte heller.
Emma är Austens rikaste huvudkaraktär, hon är bortskämd och fåfäng. Serien är precis vad människor som inte sett eller läst Austen tror att Austen ska vara. Romantik och landsbygd. Små problem och artighetsfraser. Men också så mycket mer. Austens karaktärer är ofta löjliga, det är meningen att vi ska skratta åt den neurotiska grannfrun som bara vill högläsa brev från sin systerdotter, och den fåfänge Mr. Churchill som åker hela vägen till London för ett frisörbesök.
Det är enkelt att avfärda Jane Austens värld som konservativ, och tråkig, där kvinnor inte har några framtidsutsikter annat än ett fördelaktig äktenskap. Men Austen själv var troligtvis högst medveten om strukturerna i sitt samhälle, hon skildrar dem tydligt i sina romaner genom sin satir. Kombinationen av det pittoreskt charmiga, och det humoristiska, är vad som gör denna serie till ett måste.