Mina drömmars uppföljare: Gremlins 3
Det är inte många framgångsrika filmer som Hollywood-maskineriet inte utrustat med en onödig och tillika underlägsen uppföljare. Den vedertagna uppfattningen från cineaster i min närhet tycks vara att en uppföljare vittnar om girighet och att den kreativa ammunitionen är spenderad. Personligen förstår jag deras vinkel, men jag håller inte helt och hållet med. En uppföljare kan många gånger överträffa originalet – så länge källmaterialet hanteras med värdighet – och en rad nya och mumsiga ingredienser kan tillföras till ett redan utsökt originalrecept. Dessa uppföljare växer dock inte på träd. Men om du vill spana in några av dessa frukter kan du läsa vår lista över 7 uppföljare som faktiskt är bra.
Frågan jag ställer mig är: Finns det någon filmserie som planterat delikata fröer vars frukter bara väntar på att skördas i ett kommande alster? Denna utsökta fråga ska jag sätta under lupp i Filmtopps nya artikelserie: Mina drömmars uppföljare!
Första filmserien ut till uppföljar-spotlighten är Joe Dantes monster-partaj Gremlins! Hittills har vi blivit skänkta två rullar om Mogwaiien Gizmos äventyr. Gremlins (1984) är en av mina favoritfilmer från barndomen och är en härlig skräckkomedi med en del mörka undertoner. Gremlins 2 - The New Batch (1990) är en sorgligt underskattad komedipärla, som vrider ettans premiss till bristningsgränsen och tillbaka. Jag vill ha en Gremlins 3!
Varför en uppföljare till "The New Batch?"
Tekniskt sett är Gremlins 3 redan utannonserad, men dessvärre befinner den sig i "development hell". Inte mycket är skrivet i sten om filmen. Ibland är det en remake det är tal om, ibland en regelrätt uppföljare. Jag vill ha en storslagen trilogi-avslutare.
Fritt spel med tonen
I en eventuell trea kan Joe Dante välja fritt vart han vill vandra med tonen. Tvåan täckte över så vida och flippade parodiområden att det är nästintill omöjligt för Dante att styra skutan längre ner i Kalle Anka-land. Första hälften av Dantes första monsterfilm klädde sig relativt tryggt i skräck- och spänningsfilmens kostym och det är tack vare detta som jag känner att en tredje film skulle kunna få fritt spelrum gällande tonen.
Som publik förväntar jag mig något spretigt, oväntat och opolerat. Om Dante vill ta en utflykt rakt in i den djupaste skräckfilmsskogen, utan minsta tillstymmelse till självdistans eller små odjur bärandes 3D-brillor pratandes flytande akademisk engelska, skulle jag vara ombord på tåget. Filmseriens tidigare tonala utflykter ger en tredje film fritt spelrum.
Ny miljö – nya möjligheter
Gremlins 2 - The New Batch gjorde något sällsynt i uppföljarlandskapet, den krympte skalan! I första filmen härjade odjuren fritt i staden Kingston Falls och förvandlade den idylliska platsen till en infernalisk grogrund för djävulska upptåg och spratt. I uppföljaren utgjorde istället ett höghus, utrustat med allehanda bisarra våningar, arenan för Dantes monster. En isolerad miljö som ändå gav upphov till fler möjligheter. Detta går att utforska vidare i en trilogiavslutare.
Personligen hade jag uppskattat ännu mer avskalad isolering. Låt säga exempelvis ett flygplan som bär på en unik last. Exakt vad för hejdundrande farlig och/eller rolig last lämnar jag till en underfundig Hollywood-författare att klura ut. Givetvis är vår allas kramgoa Gizmo ombord, och resten står skrivet bland monsterfilmsstjärnorna. Släng in ett effektspektakel, som snålar på CGI:n och krämar på praktiska effekter, och du har Gremlins korsat med Snakes on a Plane kryddat med en knippe finmalen Die Hard 2.
Ett fräscht filmiskt klimat
Väljer Dante istället att vandra längst stigen han påbörjade 1990 finns det goda förutsättningar. Mycket har förändrats sedan 1990. Rambo är inte längre toppkonsument i den populärkulturella näringskedjan och gemene biobesökare skulle eventuellt inte ha helt lätt att identifiera Hulk Hogan på de tre första försöken.
Dante busade med uppföljarformatet redan 1990. Regissören skulle kunna förvandla dagens klimat av cinematiska universum och sena uppföljare, som når sin biopublik långt efter sitt bäst före-datum, till en lekplats insvept i högoktanig självmedvetenhet. Han skulle ges möjlighet att slå sin publik, studio och kostymprydda exekutiva producenter på fingrarna med en gigantisk linjal, och skicka oss till skamvrån med en sylvass termometer som tar tempen på filmindustrin med hjälp av sin armé av små och enerverande bestar.
Varför inte en Gremlins 3?
Finns publiken fortfarande?
Kanske den mest vitala frågan – kommer någon, utöver undertecknad, att bry sig? The New Batch var en smärre finansiell flopp, som inte drog in sin egna budget i intäkter. Och nu, 26 år senare, fyller filmerna två nostalgiska platser i filmhyllan, men frågan är om publiken vill se mer?
Trenden vi kan se är att uppföljare, med milslånga gap mellan releasedatumen, antingen får det att klirra i kassan eller får biosalongerna att eka av tomhet. Ofta med väldigt goda skäl. Terminator: Genisys blev ett magplask av guds nåde och försatte Paramounts uppföljarplaner i limbo. Jurassic World, å andra sidan, drog in storkovan och spräckte rekord efter rekord på stadig basis.
Nu kommer inte Gremlins 3 budget ligga på några $150 000 000. Dock kvarstår frågan, bryr sig den genomsnittliga biobesökaren om ett tredje äventyr om den urgullige Mogwaiien Gizmo? Är det ekonomiskt gångbart med ettriga, små monster som jonglerar med formatet, busar med tonen och tar ut svängarna mellan mysig underhållning och lite råare skräckfilm? Kan Gremlins 3 hamra sig en plats bland dagens 3D-blockbusters och cinematiska universum? Vad tror du?