Recension: Cannibal Holocaust (1980)

cannibalhol11pic

Film: Cannibal Holocaust (1980)
Regi: Ruggero Deodato
Manus: Gianfranco Clerici
Med: Robert Kerman, Francesca Ciardi, Perry Pirkanen m.fl.
Genre: Skräck
Speltid: 1h 35min

Den här filmen kom mitt under en våg av kannibalfilmer under slutet av 70-talet och början av 80-talet, som var ett fräscht alternativ till dåtidens zombiefilmer. Kannibal-konceptet var dömt att inte bli lika långlivat eftersom det tycktes finnas en begränsad mängd grejer att göra med kannibalerna. De bor i djungeln i Sydamerika, mycket längre än så sträckte sig aldrig fantasin. Den enda variation du fick var mängden våld och naket.

Cannibal Holocaust är faktiskt en ganska bra film. Kort beskrivet handlar den om att ett amerikanskt filmteam har åkt ut i djungeln för att spela in en dokumentär. Filmteamet kommer aldrig tillbaka, men vad som hände i djungeln får vi inte veta förrän filmteamets kamerautrustning hittas och videobanden visas för en chockad skara människor i USA. Idén med detta typ av berättande utgjorde grunden för hela lost footage-genren och känns både fräscht och verklighetstroget.

Cannibal Holocausts styrka ligger i hur rå och realistisk den känns. Deodato lyckas bra med att måla upp djungeln som en outforskad plats där västerlänningar inte hör hemma. Likt Mörkrets Hjärta skall vi känna att det kanske trots allt är vi som är ociviliserade (vilket de fyra amerikanska filmarna verkligen är). Likaså är Cannibal Holocaust en intressant mediakritik. Filmteamet är nämligen ute efter att dokumentera kannibalernas barbariska levande, men när stammen de möter inte visar sig vara tillräckligt intressant, så bestämmer de sig för att iscensätta olika mardrömsscenarier för att göra sin dokumentär mer provokativ. Sånt här intresserar mig inte särskilt mycket, men det är charmigt av Deodato att bädda in sitt ultravåld med ett försök till budskap. Hur genuin han faktiskt är kan jag så klart inte svara på.

Filmen har blivit ganska känd som en av de våldsammaste filmer som någonsin gjorts. Den står sig ganska bra 2016 och måste varit fullständigt avskyvärd 1980. En del dödsfall i filmen var så realistiskt skildrade att Deodato, under en rättegång, tvingades dra fram några av skådespelarna för att bevisa att de trots allt var vid liv på riktigt. Något som däremot var på riktigt var det våld som djur i filmen fick utstå. Det var inte många djur som kom i Deodatos väg som han inte såg en möjlighet att slakta framför kameran. Detta gör också filmen ännu mer realistisk men ger även en något dålig eftersmak. Du kan läsa massvis med intressant fakta om detta på internet.

Sammanfattningsvis kan jag säga att filmen absolut är värd att kolla in, förutsatt att du inte är allt för känslig för blod och liknande obehagligheter. Cannibal Holocaust är onekligen en klassiker inom genren och troligtvis en av de mest omtalade skräckfilmer som någonsin gjorts. Det är verkligen en sån där film där du efteråt kan känna ”Nu kan jag säga att jag har sett den!”

betyg_3

Bäst: Riktigt rå och absolut en av de bästa kannibalfilmerna som har gjorts. 

Sämst: Deodatos envisande om att döda djur på riktigt. 

Carl Österlund