Recension: Warcraft: The Beginning (2016)

warcraft_the_beginning_poster-1600x900
Warcraft: The Beginning baserar sig på Blizzards spelserie.

Film: Warcraft: The Beginning
Regi: Duncan Jones
Manus: Duncan Jones & Charles Leavitt
Med: Toby Kebbell, Daniel Wu, Ben Foster m.fl.
Genre: Action, fantasy

Det har varit hårda tider för orcherna, som nu tvingas fly från sin egen döende värld Draenor för att inte bli utrotade. Klanen Frostwolfs ledare, Durotan (Toby Kebbell), har tillsammans med alla andra orch-klaner anslutit sig till Gul’dan (Daniel Wu) eftersom han med sin gröna magi har lyckats skapa en portal till det fredliga riket Azeroth. Genom att kolonisera denna nya värld kan de säkra sin arts överlevnad. Men portalen är bara tillfälligt öppen och Azeroth befolkas redan av människan. Därför skickas bara de allra främsta krigarna i en slags första våg för att bekämpa Azeroths invånare, samtidigt som Gul’dan bygger upp en ny portal för de resterande orcherna. Det är med blandade känslor som Durotan tillsammans med sin havande fru äntrar den nya världen. Går det verkligen att lita på Gul’dans löften?

Genom magikern Khadgar (Ben Schnetz) får människornas kung Llane Wrynn (Dominic Cooper) veta att något är i görningen i riket. Efter att flera byar ha attackerats låtar Llane Wrynn sin högra hand och tillika svåger, Anduin Lothar (Travis Fimmel), tillsammans med Khadgar söka upp rikets väktare Medivh (Ben Foster). Azeroths trupper och invånare behöver nämligen hans beskyddande magi-kunskaper. Frågan är bara om ens han vet hur den gröna magin skall stoppas?

Warcraft: The Beginning är baserad på det allra första spelet Orcs & Humans (1994) i den berömda spelserien World of Warcraft (WoW). Skaparna bakom spelimperiet, Blizzard, har också varit involverade på flera plan med filmatiseringen. Bland annat i arbetet med animeringarna och specialeffekterna. Ett av förhandssnacken har kretsat kring detta och eftersom Industrial Light and Magic, som har huvudansvaret för filmens animeringar, har beskrivit nivån som världsklass blir förväntningarna därefter. Efter ha upplevt den drygt två timmar långa filmen är jag delvis beredd att hålla med.

För visst är de flesta av de animerade karaktärerna, i synnerhet orcherna, otroligt snyggt gjorda och ser onekligen verklighetstrogna ut. Om detta finns inget att anmärka. Det som dock drar ner helhetsintrycket är att en del djur (speciellt gripen) och miljöer ser lite väl kantiga ut tillsammans med de verkliga människorna i bild. Dessutom är en del illustreringar av diverse magi rätt medioker. Kanske är det upplevelsen efter nyligen sedda Djungelboken, som påverkar min bedömning? Där var animerade djur och miljöer vassare än i The Beginning och för mig definitionen av världsklass.

Warcraft filmen
Garona (Paula Patton) i Warcraft: The Beginning (Foto: United International Pictures).

Läs också: Veckans bio

Detaljer är annars något att framhäva med The Beginning. På ett snyggt sätt har skaparna bland annat lyckats förmedla hur människor och orcher kommunicerar på olika språk sinsemellan, men likväl pratar engelska för publiken. En annan detalj är hur det i vissa stunder leks med spelseriens bildformat, hur kameran svävar över olika konfrontationer, som om man spelade WoW eller något annat mer strategiskt onlinespel.

Regissören Duncan Jones (som för övrigt är sångarens David Bowies son) har tidigare sagt att han jämför sin film med utmaningen Peter Jackson hade med skapandet av The Lord of the Rings. Hur axlandet av de höga förväntningarna från fans har varit en parameter i skapandet. Jackson lyckades skapa ett djup och ett engagerande porträtt av sina huvudkaraktärerna, vilket dessvärre saknas i Duncans film. För förutom Durotan och hans fru, finns det inga intressanta karaktärer att följa. De andra är alldeles för endimensionella och avsaknaden av kemin är påtaglig. Svaga skådespelarinsatser är en av förklaringarna, men den största orsaken är filmens tunna manus.

Konsekvensen av att det fattas ett vidare djup i själva uppbyggnad av dramaturgin är att det aldrig blir något ordentligt klimax i filmens upplösning. Istället lunkar allt på i en behaglig takt. Warcraft: The Beginning blir dock aldrig riktigt tråkigt utan känns mer som en början på det ordentliga äventyret. För visst kommer det fler filmer?

Bäst: Gul’dan skulle platsa i vilken skräckfilm som helst. Filmmakare låt er inspireras. Han är verkligen obehagligt snyggt gjord.

Sämst: Filmens tunna story.

Fotnot: Ben Foster som spelar Medivh är otroligt lik David Guetta i sitt utseende.
betyg_3

About Sebastian Håkansson 393 Articles
En av Filmtopps medgrundare. På frågan om världens bästa film finns många svar, men världens bästa skiva är Born to Run med Bossen.

2 Comments on Recension: Warcraft: The Beginning (2016)

  1. Filmen har en tunn story eftersom att första kriget hade ingen bakrund men den får man veta i senare expansioner som finns och i senare tiden för det finns saker som hänt före det första kriget som kommer senare att utspelas på film eller som redan finns på bok

    • Ska bli spännande att se var filmserien tar vägen! Borde bli lite mer handling i nästa filmdel alltså? 🙂

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.