Recension: Den gode dinosaurien (2015)

dino

Film: Den gode dinosaurien (2015)
Regi: Peter Sohn
Manus: Peter Sohn, Erik Benson, Meg LeFauve, Kelsey Mann & Bob Peterson
Med: Raymond Ochoa, Jeffrey Wright, Frances McDormand m.fl.
Genre: Animerat

Pixars följer upp sin dundersuccé Inside Out med Den gode dinosaurien. En lekfull idé som hade fungerat bäst i kortfilmsformat.

För 65 miljoner år sedan for en enorm meteorit mot jorden. En kollision skulle vara förödande, men tack och lov väjde meteoriten av i sista stund. Istället för en ödesmättad katastrof blev utfallet ett enkelt stjärnfall att bevittna för observanta dinosaurier.

Vi hoppar fram några miljoner år. Dinosaurier och människor existerar parallellt. Mamma och pappa dinosaurie ser med spänning på hur tre av deras ägg kläcks. Ur det första ägget kommer busiga Libby, i det andre bråkige Buck och ur det tredje kommer filmens hjälte, fegisen Arlo.

Barnen växer upp och får under åren lära sig driva familjens farm. Libby och Buck är mer framgångsrika än hopplöst rädda Arlo, som inte ens vågar mata familjens fåglar. Det är nog ingen i familjen som kan föreställa sig att Arlo, efter en serie ödesmättade händelser, kommer att bli familjens hjälte.

Det närmar sig vinter och som alltid måste familjen lagra tillräckligt mycket med skörd för att klara den karga vintern. När allas krafter behövs som mest händer det som inte får ske. Arlo faller ner i en kraftig ström och spolas långt, långt bort. Nu måste han skynda sig tillbaka till gården och hjälpa familjen innan vintern kommer.

Under resans gång stöter Arlo på flera märkliga karaktärer. Även om de flesta känns märkligt intryckta i berättelsen, förmodligen för att spä på merchandiseförsäljningen, finns här ett guldkorn. Människopojken ”Pricken”. En vilde med varglikt beteende som olikheter till trots blir Arlos lojala följeslagare. Ett kul omvänt perspektiv där människan är tjänare istället för tvärtom.

Tekniskt sett bjuder Den gode dinosaurien på Pixars mest realistiska miljöbilder. Om det inte vore för filmens karaktärer skulle det krävas ett tränat öga för att skilja flera av animationerna från verkligheten. Tyvärr är animationerna det enda som imponerar.

Trots filmens blyga speltid blir historien snabbt tråkig och bolagets signifikanta innovationsförmåga lyser med sin frånvaro. Skämten är fantasilösa och går främst ut på att Arlo ramlar eller slår sig på olika sätt. Själva grundhandlingen, en outsider som efter hårda motgångar blir allas hjälte, är både uttjatad och berättas helt utan finess.

Nu har jag inte sett Bilar 2, men sett till Pixars andra filmer är Den gode dinosaurien tveklöst bolagets sämsta film. Människor tillsammans med dinosaurier är en kul idé som borde ha förvaltats mer varsamt. Manuset som användes hade förmodligen funkat bättre för en av bolagets många kortfilmer.

Bäst: ”Prickens” introduktion är riktigt kul.

Sämst: Att filmen är långt under Pixars värdighet. Här hittar du en lista på våra Pixarfavoriter, som vi varmt rekommenderar.

Filmtopps betygssymbol för 2.5 av 5.

About Eric Diedrichs 696 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.