Recension: Pawn Sacrifice (2015)

Edward Zwicks ”Pawn Sacrifice” om schackgeniet Bobby Fischers är mer en hastig toalettskiss än ett omsorgsfullt porträtt. 

Tobey Maguire som Bobby Fischer på postern till Pawn Sacrifice

Film: Pawn Sacrifice (2015)
Regi: Edward Zwick
Manus: Steven Knight, Stephen J. Rivete (story), Christopher Wilkinson (story)
Med: Tobey Maguire, Liev Schreiber, Peter Sarsgaard, Michael Stuhlberg m.fl.
Genre: Drama

Året är 1972. Kalla kriget är i full blom och över hela världen sänds samma nyhet, det amerikanska schackgeniet Bobby Fischer (Tobey Maguire) dök inte upp för att avsluta matchen mot den regerande sovjetiske schackvärldsmästaren Boris Spasskij (Liev Schreiber).

Bandet spolas tillbaka och vi får se när Bobby växer upp i New York med sin ryska mamma på 50-talet. Att modern är aktiv kommunist leder till att familjen ofta iakttas av den amerikanska myndigheten, något som verkar sätta spår i Bobbys psykiska hälsa. Redan som liten grabb är han en begåvad schackspelare som spöar stadens skickligaste spelare på löpande band. Som tolvåring blir han den yngsta amerikanska schackmästaren genom tiderna.

Med outtröttlig besatthet tränar han dygnet runt för att en dag kunna göra det svåraste tänkbara, att vinna över ryssen och titulera sig världsmästare. Något som först kan bli verklighet efter att patrioten Paul Marshall (Michael Stuhlberg) och schacklegendaren William Lombardy (Peter Sarsgaard) tar honom under sina vingar.

Under resans gång får vi se hur den egensinnige Bobby får ett slags rockstjärnestatus samtidigt som hans groende psykiska ohälsa gör honom allt mer oberäknelig. Frågan är, kan Bobby verkliga hantera den mentala pressen ett parti mot Spasskij skulle innebära?

Titeln Pawn Sacrifice syftar på när en schackspelare offrar en bonde för att slå ut en mer värdefull pjäs. Kanske är det precis det Bobby var för U.S.A., en pjäs redo att offras för att vinna det stora spelet, Kalla kriget. För trots att Både Paul och William är medvetna om hur instabil Bobby är ser de den intellektuella vinsten över Sovjet som viktigare än hans hälsa.

”Historien om Bobby Fischer är guld”

Historien om Bobby Fischer är guld, men Pawn Sacrifice är inte mer än koppar. Trots Maguires ambitiösa skådespel, Schreibers häftiga look och det intresseväckande materialet fängslas jag inte. Berättandet är mättat med klichéer och historien saknar klimax. Värst av allt är att alla betydelsefulla schackpartier mest består av melodramatiska montage av svartvita klipp i slow motion.

Tobey Maguire, som även står som producent, har med filmens regissör Edward Zwick har gjort mer av en hastig toalettskiss än ett omsorgsfullt porträtt av Bobby Fischer och hans roll i kriget. Här duckas den ena frågan efter den andra och den skriftliga informationen som ges i slutet av filmen är för tydligt selektiv. Synd, detta borde ha varit bra mycket bättre.

Bäst: Att jag har fått upp ögonen för Bobby Fischer.

Sämst: Att filmen tycks ha körts för många gånger genom Hollywoods köttkvarn.

Vad tyckte du om ”Pawn Sacrifice”

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

About Eric Diedrichs 793 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.