What If (2014)

I dagens filmvärld pumpas det ut romantiska komedier, så kallade romcoms, på löpande band. Dessa filmer följer ofta en väl utpräglad mall vilket i sin tur leder till att genren har blivit väldigt klichéartad. Däremot finns det ett antal filmer som vill skilja sig ifrån mängden och istället stå på egna ben. Michael Dowse What If är just en sådan film som har ambitionen att frigöra sig ifrån klyschornas kedjor, något som den lyckas med till viss del.

Unge Wallace (Daniel Radcliffe) har på grund av en betungande separation ifrån sin tidigare flickvän tappat tron på kärleken. Under en fest hos vännen Allan (Adam Driver) stöter han på den charmiga Chantry (Zoe Kazan) och Wallace glömmer för en stund sin melankoliska kärleksångest. Med hjälp av bägges sarkastiska humor och självironi klickar de genast, de är som menade för varandra. När de sedan vandrar hem ifrån festen och Chantry berättar att hon sedan flera år tillbaka är i ett lyckligt förhållande med sin pojkvän Ben, känns en lustfylld relation långt borta. Eftersom de fattade tycke för varandra inleder de en nära relation som vänner, något Wallace inte har någonting emot, trots att i stort sett alla i deras närhet har svårt att tro på att deras relation enbart är vänskaplig.

Även om upplägget inledningsvis inte känns speciellt obekant utvecklas historien åt en positiv riktning. Det känns hela tiden realistiskt och engagemanget man känner gentemot Wallace och Chantry växer parallellt med att deras egen relation tar fäste. Dialogen är både verklighetstrogen och träffsäker. Även om vissa av samtalen känns improviserade måste man ge extra beröm till Elan Mastai för ett välskrivet manus som både är underhållande och vemodigt. Jag kunde skratta högt för att bara en kort stund senare känna medlidande för karaktärernas olika livsöden.

Skådespeleriet då? Daniel Radcliffe övertygar i rollen som Wallace och visar en helt ny bredd i sitt skådespel. Med skräckfilmerna The Woman In Black och Horns har han redan visat att han kan göra mer än trollkonster, men det är först med denna prestation som han bevisar det fullt ut. Jag tror inte att han längre behöver vara rädd för att bli typecastad. Även Zoe Kazan är bra, men det är främst Adam Driver som briljerar i sin komiska roll som halvkorkade Allan. Han tar över varje scen han är med i och är fantastiskt rolig.

Efter att ha sett de två första akterna av filmen var jag övertygad om att What If skulle vara en nyfunnen pärla i stil med den magnifika 500 Days of Summer. Tyvärr tappar filmen tempo i den avslutande delen och klyschorna staplas tragiskt nog på varandra. Följaktligen leder detta till att det hela rundas av på ett slarvigt sätt, man borde knutit ihop säcken långt tidigare. Konsekvensen av detta blir att helhetsintrycket försämras.

Vad som kunde blivit en indieklassiker om till synes omöjlig kärlek blir inte mer än en hygglig film. Men What If skall ha ett särskilt omnämnande för att den iallafall gjorde ett tappert försök.