Porträtt: Wes Craven (1939-2015)

 

Wes Craven

Den 30:e augusti avled skräckregissören Wes Craven, 76 år gammal, efter flera års kamp mot hjärncancer. Under sin karriär har han kommit att bli en av de mest betydelsefulla profilerna i skräckfilmsgenren och anses av många att vara en av de främsta skräckmästarna genom tiderna.

Wes Craven växte upp i en strikt religiöst familj i Cleveland, Ohio. Efter en filosofie kandidat i psykologi och en master i skrivande lämnade Wes den akademiska världen för att jobba som porrfilmsregissör. I dokumentären Inside Deep Throat uppger regissören att han har gjort ”many hard core X-rated films” under olika pseudonymer.

1972 fick Craven tillfälle att regissera sin debutspelfilm The Last House on the Left. En mörk rape and revenge-film som var kraftigt inspirerad av Ingmar Bergmans Jungfrukällan (1960). Samtidigt som filmen väckte stor debatt och censurerades hårt i många nationer fick filmen relativt höga betyg från kritikerkåren; filmkritikern Roger Ebert gav exempelvis The Last House on the Left tre och ett halvt av fyra.

Det blev bara en till biofilm under 70-talet, hillbilly-skräckisen The Hills Have Eyes, som idag har en hög kultstatus och som för några år sedan fick sig en gedigen remake. 80-talet började ojämnt men 1984 slog Craven guld med sitt ikoniska mästerverk Terror på Elm Street. En skräckfilm som skulle förändra hela genren för alltid.

Idén med att skadorna du får i dina drömmer skulle få verkliga konsekvenser är fortfarande skrämmande. Släng dessutom in en galen seriemördare, som bara visar sig när du sover, och du har en succé. Det var också med Terror på Elm Street som Johnny Depp fick sin första filmroll. Depp som var mer intresserad av att bli en framgångsrik musiker blev slutligen övertygad att medverka i filmen.

Terror på Elm Street blev en populär franchise och under 80-talet var Craven med och producerade fyra uppföljare; den femte, Wes Craven’s New Nightmare regisserade han med.

1996 revolutionerade Craven slasher-genren ännu en gång med Scream. En intelligent slasherfilm vars smarta metahumor och självmedvetenhet kändes som en frisk fläkt i en annars utstuderad genre. Scream har under åren fått tre uppföljare och nu i år lanserade MTV en TV-serie på det välkända konceptet.

Läs också: Recension – Scream (2015-)

Craven var verksam hela livet ut och alla skräckfilmsälskare har mycket att tacka honom för, oavsett vad de tyckte om hans filmer.

Vad utmärker Wes Craven’s filmer?

Craven har flera gånger använt sig av lekfulla skurkar, som älskar att spela spratt med sina offer. Hans två ikoniska seriemördare Freddy Kreuger och ”Ghostface” är båda utmärkande exempel. Att karaktärerna är lekfulla gör dem oberäkneliga och du vet inte om de kommer att döda offren eller låta dem leva, men en sak kan du räkna med är att de njuter av att hålla sina offer i schack.

Meta-tänket Craven nyttjade i Scream-filmerna var ett smart sätt att involvera sin publik på. Har du sett första filmen känner du till dess legendariska tagline ”What’s your favorite scary movie?”. Meta-kommunikationen här vänder sig inte bara till karaktärerna men även till tittaren och därmed blir det genast mer spännande.

Craven har även varit duktig på att använda sig av kvinnliga huvudroller, och detta under en tid då det var  ovanligt inom genren. För att ge några exempel från hans verk där kvinnorna är hjältarna: The Last House on the Left (1972), Deadly Blessing (1981), Terror på Elm street (1984), Scream (1-4), Curse (2005).

Det är tydligt att många filmskapare har tagit efter Cravens sätt att göra film på och att han för en lång tid kommer att ses som en av de främsta skräckfilmsskaparna någonsin.

Tre Wes Craven-favoriter

1. Scream (1996)

Det görs alltför sällan riktigt bra slasherfilm och för bäst upplevelse får genrens fanatiker ofta gå tillbaka till klassiker som Psycho, The Texas Chainsaw Massacre och Scream. I Scream är det absolut första vi får se en kvinna som svarar i telefon och i andra änden hör vi galningen ”Ghostface” som får helvetet att brytas lös.

Anslaget är direkt intresseväckande och introducerar meta-humorn. Filmen står sig än idag som en av de bästa slasher-filmerna någonsin.

2. Terror på Elm Street (1984)

a-nightmare-on-elm-street-3-dream-warriors1

Filmen är Cravens kanske mest banbrytande sådan eftersom den utspelar sig i en värld då ens drömmar påverkar det riktiga livet. Spelreglerna här är: dör du i drömmen, dör du på riktigt. Filmen är provocerande på ett smart sätt och ger därmed ”gore-fansen” extra glädje med en till dimension.

Craven ska ha sagt att han aldrig ville att filmen skulle utvecklas till en franchis och trots att han avstod från att regissera uppföljarna fram till Wes Craven’s New Nightmare (1994), skrev han manus och utvecklade karaktärer till samtliga.

Hans mest framgångsrika verk? Förmodligen.

3. The Last House on the Left (1972)

Foto: Metro-Goldwyn-Mayer
Foto: Metro-Goldwyn-Mayer

Cravens debutspelfilm står sig än idag som en av hans bästa och mest obehagliga filmer. Men hos den stora massan tillhör den inte hans populäraste verk.

Phyllis ska fira sin 17-årsdag med att gå på konsert tillsammans med bästa vännen Mari. Samma dag har seriemördaren och våldtäktsmannen Krug Stillo, hans promiskuösa sadistiske son Junior och pedofilen Fred rymt från fängelset. Innan konserten börjar vill Mari och Phyllis röka gräs och på deras jakt stöter de på Junior som lockar med dem till en lägenhet där hans far och Fred väntar. Snart befinner sig Mari och Phyllis i en bil ut mot skogen där de kommer förnedras till det yttersta.

Utan att säga för mycket slutar historien inte där utan den får sig en briljant vändning som gör den till en av filmhistoriens bästa idéer. Filmen är som tidigare nämnt en remake av Ingmar Bergmans Jungfrukällan (som i sin tur är inspirerad av en folksaga) och Craven har själv sagt att han valde just Jungfrukällan eftersom han tycker att det är en av de mest kraftfulla plots han har kommit över.

Axel och Eric Diedrichs

About Eric Diedrichs 713 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.