Porträtt: Ingrid Bergman (1915-1982)

Ingrid Bergman sitter med sitt huvud lutad mot sin hand.

Den 29:e augusti 2015, skulle Ingrid Bergman ha fyllt 100 år. Under sin fruktbärande karriär arbetade hon med flera av filmhistoriens största namn, exempelvis Alfred Hitchcock, Ingmar Bergman, Michael Curtiz, Humphrey Bogart, Gregory Peck, Gary Cooper och Roberto Rosselini; hon Oscarsnominerades sju gånger och kammade hem hela tre vinster, vilket gör henne till filmhistoriens näst mest Oscarsbelönade skådespelerska endast överträffad av Katharine Hepburn. Idag rankar det amerikanska filminstitutet Ingrid Bergman som den fjärde största skådespelerskan i amerikansk filmhistoria. Det är inte konstigt att Sverige är stolt över en sådan prestigefylld aktris. Om du vill läsa mer om svensk filmhistoria, spana in vår samlingssida över svensk film.

Redan som tvååring blev Ingrid moderslös och hennes far gick bort när hon var tretton. Faster Ellen blev vårdnadshavare men när avled sex månader senare blev morbror Otto förmyndare. 1932, när Ingrid var sjutton år rekryterade Dramatens elevskola nya aktörer. Ingrid anmälde sig målmedvetet, men hennes audition kändes katastrofal.

“As I walked off the stage, I was in mourning, I was at a funeral. My own. It was the death of my creative self. My heart had truly broken… they didn’t think I was even worth listening to, or watching.”

Tack och lov underskattade hon sig själv. Juryn tyckte i själva verket att Ingrid var som gjord för teater och såg en enorm potential hos henne. Tre år senare fick hon sin första filmroll i den romantiska komedin Munkbrogreven och snart började rollerna hagla in; under 30-talet blev det närmare ett dussin svenska filmer. 1937 gifte hon sig med Petter Lindström och fick dottern Pia. Kort därefter kom det första Hollywood-erbjudandet, en nyinspelning av svenska Intermezzo (Svenska Intermezzo sänds kl. 16.00 den 1:a september på SVT 1). Familjen flyttade till USA och levde splittrat eftersom Ingrid arbetade i Kalifornien och maken studerade medicin i New York.

Att Ingrid var otroligt vacker, extremt skicklig och naturligt ödmjuk berörde den amerikanska biopubliken djupt. Den amerikanska filmindustrin hade aldrig sett något liknande och succén var ett faktum. Kort därefter avverkade hon den ena klassikern efter den andra; Gasljus, Casablanca, Notorious, Spellbound, och paradrollen Jeanne D’Arc för att nämna några.

Trots sin omätliga popularitet, en Oscarsvinst och tre nomineringar, sökte den rastlösa skådespelerskan nya utmaningar. 1950 skrev Ingrid ett världsberömt brev till den italienske filmskaparen Roberto Rossellini där hon bad om att få arbeta med honom. Redan under deras första samarbete, Stromboli (1950), blev de förälskade och inledde en affär. Eftersom de båda var gifta rörde deras förhållande upp starka känslor i USA och Ingrid blev numera piskad av den amerikanska pressen som tidigare hade lyft henne till skyarna. Till följd av skandalen ville inte Hollywood jobba med henne och Ingrid valde att stanna kvar i Italien och fortsatta göra film med Roberto. Paret gifte sig 1950 och fick så småningom tre barn. 

I början av 50-talet varvade Ingrid filmandet med att turnera med en teaterversion av Jeanne D’Arc. Under europaturnén stannade hon till i Sverige och fick snabbt erfara att svensk press kunde vara minst lika hård och dömande som den amerikanska. Hon smutskastades kraftigt för hur hon lämnade sin familj för Rossellini och Ingrid har själv berättat att hon aldrig har känt sig så hatad som hon gjorde i Sverige.

Roberto och Ingrids filmer dalade i kvalitet och Ingrid hade svårt för Robertos registil som uppmuntrade skådespelarna att improvisera. När stormen hade blåst över återvände Ingrid till Hollywood och gjorde storstilad comeback med dramat Anastasia som hon kammade hem Oscarsstatyetten för bästa skådespelerska med.  

Därefter hade hon en stadig Hollywoodkarriär med nämnvärda verk som: Kaktusblomman, Besöket och Mordet på Orientexpressen. För sitt bidrag i den sistnämnda Oscarsbelönades hon för bästa kvinnliga biroll.

1978, med sin sista bioproduktion, gjorde Ingrid en av sina mest minnesvärda rollprestationer i Ingmar Bergmans Höstsonaten. Ett omtumlande drama om en dotter som bjuder hem sin mamma som under hela hennes liv varit frånvarande för att turnera världen över som pianist. Ingrid spelar modern och Liv Ullman dottern. När stormen väl bryter ut så stormar det ordentligt. Här levereras intensivt skådespel fångat med skickligt kameraarbete och insiktsfull dialog som modigt och mångsidigt brottas med ett laddat ämne. Kanske såg Ingrid något av sig själv i rollen och därför kunde göra en så pass gastkramande insats som ledde till ännu en Oscarsnominering. Höstsonaten är också med på vår lista över Ingmar Bergmans bästa filmer.

På sin födelsedag, söndagen den 29:e augusti 1982 avled Ingrid Bergman i bröstcancer, hon blev 67 år gammal.

PS: under höstens program visar Cinemateket sex av hennes filmer: Intermezzo, Casablanca, En kvinnas ansikte, Notorious!, Den stora kärleken och Höstsonaten.

About Eric Diedrichs 726 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

2 Comments on Porträtt: Ingrid Bergman (1915-1982)

3 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.