Ant-Man

Ant-Man (2015)

  • 1 tim 57 min
  • Action
Axel Diedrichs
Uppdaterad 05 december 2019 kl. 14:12 | Publicerad 23 juli 2015 kl. 19:07
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.
  • Regi:
    Peyton Reed
  • Manus:
    Edgar Wright, Joe Cornish
  • I rollerna:
    Paul Rudd, Evangeline Lily, Michael Douglas m.fl.

Scott Lang (Paul Rudd) är en brottsling och hopplös farsa som är specialiserad på inbrott. När han bryter sig in i ett kassaskåp hittar han varken pengar eller smycken, men istället en mycket speciell dräkt som gör att han kan krympa sig till en myras storlek. Dräktens ägare, Hank Pym (Michael Douglas), vill att Lang ska använda "myr-dräkten" för att vara huvudperson i ett uppdrag som ska rädda världen från krig och förgörelse.

Jag var skeptisk till ifall komikern Paul Rudd skulle fungera i superhjälte-rollen, men det märks att filmskaparna är medvetna om att "Ant-Man" är en fånig superhjälte till skillnad från Hulken, Batman och Spindelmannen. Just därför fungerar det bra att ha Rudd till att porträttera Lang.

Reeds film är stundtals riktigt underhållande och testar konceptet på ett lekfullt sätt. Det som är fantastiskt med att skildra action-scener i myr-storlek är att alla miljöer kan vara dramatiska. Ant-Man kräver alltså inga höga stup, skyskrapor eller flyglandningsbanor osv. för att vara spännande. Här höjs pulsen istället tillräckligt av en spinnande vinyl eller dansande fötter. Vid flera tillfällen fördes tankarna till Pixars mästerverk Toy Story (1995).

Något som imponerade kraftigt på mig var att filmen har ett andra anslag när Lang för första gången kliver in i dräkten. Det är en kort sekvens men som säger väldigt mycket då den visar svårigheterna för Lang att överleva som "myra". Fantastiskt!

Men även om jag hade roligt saknade jag någonting. Jag tänker främst på Lang som vid sin sida har myr-soldater som varken känns speciellt levande eller karaktäristiska. Det finns också en väldigt typsik lärling-mentor-berättelse i filmen som får en att önska mer originalitet. Dessutom blir en hel del av actionsekvenserna för repetitiva mot slutet.

Nej, Ant-Man är inte en av de bättre superhjältefilmer jag har sett och jag vet inte om det finns mycket mer att hämta ur konceptet. Men många av de brister som besserwissern i mig hittade skyms undan av att filmen ändå är snyggt gjord och lockade till flera garv.

Bäst: Att Lang döper en myr-kompanjon till "Ant-thony".

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL