Sommarnattens leende, en ny midsommartradition?

Dämonregissören Ingmar Bergman levererar en av vår tids vassaste komedier. ”Sommarnattens leende” borde vara en svensk tradition.

Ingmar Bergmans film Sommarnattens leende
Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck i Sommarnattens leende.

“Jag tolererar att min fru bedrar mig, men rör någon min älskarinna, blir jag en tiger!” — Greve Carl Magnus Malcolm

Som citatet indikerar, bjuder Ingmar Bergmsn Sommarnattens leende på både trasslande kärleksrelationer och dråplig humor. Denna svenska pärla är minst sagt en skarpsynt komedi om kärlek, sex, intriger, tro, tvivel, förakt och ett nervkittlande parti rysk roulette.

Advokat Fredrik Egerman (Gunnar Björnstrand) älskar sin unga hustru Anne (Ulla Jacobsson), men hon känner sig inte redo för ett sexuellt förhållande. Deras piga Petra (Harriet Andersson) är betydligt mer promiskuös och berättar gärna för Anne om sina sexuella utfärder och sitt förförande av Fredriks son, teologstudenten Henrik (Björn Bjelfvenstam), som egentligen är intresserad av Anne.

För att mätta sin sexuella törst besöker Fredrik sin före detta partner Desirée (Eva Dahlbeck). Desirée har dock en mycket svartsjuk älskare, greve Carl Magnus Malcolm (Jarl Kulle). Även Carl Magnus är gift. Hans hustru Charlotte (Margit Carlqvist) hatar honom djupt för hans kärleksaffärer.

Efter att Carl Magnus ertappat Fredrik under ett nattligt besök hos Desirée inleds ett lömskt spel. Desirée bjuder strax hem både paret Egerman, Henrik, pigan Petra och paret Malcolm till hennes mors gårdshus. Hennes plan är att föra ihop Henrik med Anne, förena paret Malcolm och sedan behålla Fredrik för sig själv.

Låter det rörigt? Oroa dig inte, alla intriger presenteras snyggt och det låter betydligt rörigare på pappret än vad det är i filmen. Låter det väldigt mycket Shakespeare? Absolut, och det är det också.

Det är inte svårt att förstå varför detta blev Ingmar Bergmans stora internationella genombrott. Manuset är finslipat, komiken vågad och skådespelet minnesvärt, särskilt fantastisk är Harriet Andersson. Dessutom bjuder regissören på ett helt genialt parti rysk roulette som borde (om det inte redan gör det) betraktas som ett gyllene ögonblick svensk filmhistoria. För en lista på alla Ingmar Bergmans filmer se hit.

Jag är svårflirtad när det kommer till komik, jag älskar att skratta men det är få filmer som ens får mig att le. Under Sommarnattens leende skrattade jag högt, flera gånger dessutom.

Sommarnattens leende är en härlig film som tåls att ses om och om igen. Precis som Frank Capras It’s a Wonderful Life (1946) visas varje år dagen innan julafton borde Sommarnattens leende årligen visas under midsommarafton. Detta är en kulturskatt att vara stolt över!

About Eric Diedrichs 619 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.
Inline
Inline